Sida 88
III. Fixstjernhimmelen
Bayers m. fl:s kataloger äro likaledes ett stort antal stjernor upptagna, som för närvarande ej finnas på himmelen.
Slutligen hafva ännu andra stjernor helt plötsligt utslocknat. Enligt Jean Cassini skall en af Bayer antecknad stjerna i Stora björnen helt hastigt hafva försvunnit. Astronomen Hevelius skall hafva bevittnat ej mindre än 5 sådana fall, och den 24 Mars 1791 antecknade Herschel d. ä. i sin katalog ett liknande öde med stjernan 50 i Herkules, som under ett 10-tal af år först lyst med en matt röd glans. Ehuru en hel hop uppgifter härvidlag måste betraktas som mer eller mindre apokryfiska, torde dock ingen försigtighet vägra att acceptera åtminstone några såsom tillförlitliga; bland dessa räkna vi det sist anförda fallet. Ytterligare ännu andra stjernor hafva helt hastigt uppflammat till ovanlig ljusstyrka, men efter längre eller kortare tid antingen återvändt till den förra storleken eller ock totalt försvunnit. En sådan stjerna var den, som i 9:de seklet framträdde i Skorpionen (?), och hvilkens ljusstyrka skall hafva varit lika med 1/4 af fullmånens (?!). 1604 observerade Fabricius en sådan stjerna i Ormkarlen, som öfversteg Sirius i glans, men som efter någon tid började aftaga tills hon fullkomligt försvann. I Räfven framträdde 1670 en förut ej synlig stjerna och var en tid af 3:dje storleken, men försvann slutligen; i Svanen uppsteg 1600 en stjerna från 6:te till 3:dje storleken, lyste såsom sådan i 21 år och sjönk derefter till sin förra storlek; åren 1655 och 1665 har hon åter varit af 3:dje storleken, men båda gånger hastigt sjunkit till den 6:te, på hvilket stadium hon sedan 1682 qvarstått oförändrad.
Fig. 23.
Källa: Project Runeberg ·