Åborätt, kamer., rätten att på viss tid eller lifstid såsom landbo eller under ärftlig besittning innehafva annans jord. Sedan numera vid upplåtelse på viss tid eller lifstid af nyttjanderätten till jord de i allmänna lagen meddelade bestämmelser om landboförhållandet i allmänhet ej tillämpas, användes uttrycket åborätt, med eller utan tillägget »stadgad», nästan endast i samma betydelse som ärftlig besittningsrätt.
Under stadgad åborätt eller ärftlig besittningsrätt innehafvas vissa kronan eller allmänna inrättningar tillhörande hemman och lägenheter. — Liksom enskilde upplät kronan jord åt landbo (landbonde) mot städja och afrad. Landbon var berättigad att qvarblifva vid egendomen under den derför bestämda legotiden, förutsatt att han årligen erlade afraden samt behörigen höll hemmanet vid makt. Men vid legotidens utgång berodde det på frivillig öfverenskommelse om landboförhållandet skulle fortfara. I allmänhet fingo väl landboarna, om åboskyldigheterna fullgjordes, son efter fader qvarblifva vid egendomen, för såvidt den ej behöfdes för något allmänt ändamål. Bestämd försäkran derom hade de dock ej. Å bergsmanshemman synas åboarna visserligen från äldre tider hafva åtnjutit ärftlig besittningsrätt, och under Karl XI:s tid, då det för indelningsverkets bestånd var af vigt att derför anvisade räntor ovilkorligen utgingo, tillförsäkrades genom k. förordn. d. 5 Jan. 1684, d. 7 Nov. 1695 m. fl. en stor del af kronoåboarna eller de, som innehade kronorusthåll eller sådana hemman, hvaraf räntan var militiestaten anordnad, att de och deras efterkommande, mot fullgörande af åboskyldigheterna, allt framgent skulle få besitta sina hemman. Men först genom k. förordn. d. 21 Febr. 1789 tillförsäkrades samtliga åboar å kronohemman, att, så länge de till hus och jord väl och försvarligen häfdade hemmanen, de och deras barn skulle sitta derå odrifna, man efter man, i den ordning särskildt vore stadgadt. Efter Kammarkoll. kung. d. 29 Febr. 1808 och senare meddelade bestämmelser iakttages numera i fråga om företrädesrätten till åboskapet å allmänna kronohemman följande ordning: 1) enka, så länge hon lefver ogift (särskilda bestämmelser gälla, då efterlefvande makan i boet medfört besittningen af åboskapet eller enkling kommit i åtnjutande deraf genom giftermål med den aflidna hustrun); 2) bröstarfvinge, son eller hans afkomling framför dotter eller hennes afkomling och äldre barn framför yngre; 3) närmaste arfving efter lag, dervid ordningen mellan lika nära arfvingar bestämmes genom lottning. I regeln är endast en person berättigad att öfvertaga åboskapet, men om klyfning kan verkställas, får den med vissa undantag ske. Särskilda bestämmelser äro meddelade för det fall att enka icke sjelf kan öfvertaga hemmanet eller den till åboskapet berättigade är omyndig eller afliden åbo eljest efterlemnat omyndiga eller oförsörjda barn. Åbo eger jämväl öfverlåta hemmanet, t. o. m. till oskyld person. Men arfvingar till och med syskonbarn eller dem, som äro i lika led med dessa, ega i sådant fall rätt att mot erläggande af löseskillingen tillträda värdskapet (k. kung. d. 8 Maj 1863). Finnes ej någon, som till följd af slägtskap är berättigad tillträda hemmanet, skall frågan om dess disposition af K. M:ts befallningshafvande anmälas hos Kammarkollegium för att underställas K. M:ts pröfning. För alla fall, utom då enka tillträder hemmanet efter sin aflidne man, är inrymning deri ej gällande, om den ej af K. M:ts befallningshafvande blifvit beviljad. Särskilda bestämmelser i fråga om successionsrätten till åboskapet gälla för: 1) kronolotshemman, vid hvilka arfsrätten till åboskapet ej sträcker sig till fjärmare arfvingar än i rätt nedstigande led (om hvarken enka eller sådana arfvingar finnas, bör hemmanet anses såsom åboledigt och upplåtas åt annan lots); 2) kronorusthåll, vid hvilka rusthållarens barn och arfvingar tillförsäkrats att gemensamt tillgodonjuta åboskapet, samt 3) krononybyggen, hvilka ej af åbon kunna öfverlåtas med lika frihet, som genom k. kung. d. 8 Maj 1863 medgifvits i fråga om vanliga kronohemman.
Hvad de med åboskapet förbundna skyldigheter och rättigheter angår, må nämnas, att det i allmänhet åligger kronoåbo att väl häfda egendomen enligt de för landboar meddelade bestämmelser; att erlägga den af egendomen utgående grundskatt och öfriga utskylder (genom den beslutade grundskatteafskrifningen kommer grundskatten å dessa egendomar att fr. o. m. år 1904 helt bortfalla); samt att fullgöra de särskilda åligganden, som kunna hafva varit förbundna med åboskapets upplåtande, t. ex. lotsning, gästgifveri, rustning. Deremot eger åbon att bruka egendomen och tillgodogöra sig dess afkastning (likväl med de inskränkningar, som allmänna lagen stadgar för landbo, bl. a. i fråga om rättigheten att från gården föra fä och foder, hvarjämte särskilda inskränkningar gälla i afseende å rätten till skogen) samt att köpa egendomen till skatte. I fråga om hemman, som för bergsbruket ansetts vara af synnerlig nytta, äfvensom augment, hvilka betraktats såsom omistliga för ett rusthåll, har skatteköpsrätten tillerkänts ej åbon, utan bruksegaren och rusthållaren. Enka, som kommit till ett kronohemman genom giftermål med sin aflidne man, eger ej lösa detta till skatte; detsamma är förhållandet med en man, som öfverlefver sin hustru, om hon förut varit gift och har barn samt han med henne åtkommit hemmanet, men icke sammanaflat barn. Nybyggen i de norra länen skola enligt k. br. d. 6 Maj 1817, d. 10 Febr. 1824 och d. 15 Dec. 1848, sedan åboskyldigheterna blifvit fullgjorda, utan lösen omföras till skatte. I fråga om förhållandet mellan åbon och bruksegaren vid de under bruk skatteköpta hemman äro särskilda bestämmelser meddelade.
Åborätten kan förverkas, om åbo dömes för tjufnad eller annat nesligt brott, d. v. s. sådant, som medför förlust af medborgerligt förtroende (under sådana förhållanden kan myndig son eller måg i visst fall få bibehållas vid egendomen); om åbo ej under tre år häfdar och brukar egendomen enligt lag, i hvilket fall han efter föregången varning dömes att vid nästa fardag flytta från egendomen, samt om grundskatt och öfriga prestationer ej fullgöras. Alla frågor huruvida åbo- och besittningsrätt å kronohemman eller nybyggen är förverkad eller eljest bör upphöra tillkomma numera laga domstols handläggning.
De under stadgad åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter äro ej till antalet många (vid 1880 års slut, med undantag af krononybyggen, 1,122 hemman om 186 mantal, med en skatteköpeskilling af 21,775 kr., samt 4,265 lägenheter, med en skatteköpeskilling af 24,221 kr.). De ökas väl i någon mån genom upptagande af nybyggen i de norra länen, men minskas å andra sidan genom skatteköpen och skatteomföringarna. Då kronans eganderätt till de utaf dessa egendomar, hvilka mot en till staten ingående afgift få till skatte lösas, är till större delen betydelselös och skatteköpeskillingarna uppgå till jämförelsevis små belopp, hafva förslag flere gånger väckts, att dessa egendomar skulle utan lösen omföras till skatte, men dessa förslag hafva hittills ej vunnit någon framgång.
Hvad kyrko-, akademi-, gymnasie- och skolegods-, krigsmanshus- samt andra allmänna inrättningars hemman och lägenheter angår, voro de jämväl tidigare liksom kronans mot städja och afrad upplåtna åt landboar, hvilka i allmänhet, son efter fader, fingo bibehålla desamma. Vid de flesta är det numera regel att de, när de blifva åbolediga, skola på viss tid utarrenderas, dervid visserligen förre innehafvarens rätt blifvit i så måtto tillgodosedd, att han sjelf eller, derest han aflidit, hans enka eller bröstarfvingar ega att öfvertaga egendomen mot högsta afgifna arrendeanbudet eller det bestämda maximiarrendet. Men vid vissa af dessa egendomar (åtskilliga kyrkohemman i Halland, Visingsö skolegodshemman, Danviks hospitalshemman, Hvitfeltska stipendiihemmanen m. fl.) har liksom å allmänna kronohemman åt åboarna tillerkänts en ständig åborätt (ärftlig besittningsrätt), dervid såväl i fråga om successionsrätten som beträffande åbons skyldigheter och rättigheter i tillämpliga delar gälla de om allmänna kronohemman meddelade bestämmelser, dock med många afvikelser, bland hvilka särskildt bör framhållas, att åtskilliga af dessa egendomar ej få till skatte köpas, samt att, der skatteköp är medgifvet, detsamma får ske endast i den ordning, som derför särskildt blifvit föreskrifven (för Halländska kyrkohemmanen genom k. kung. d. 11 Sept. 1863, för Danviks hospitalshemman genom k. kung. d. 17 Maj 1861, för Visingsö skolegodshemman genom k. br. d. 9 Dec. 1871). Om Hvitfeltska stipendiihemmanen lemnas närmare bestämmelser i den för nämnda stipendii-inrättning d. 2 Juni 1876 utfärdade instruktion. G. T.