Åbo slott, gammal borg, belägen vid Aura ås utlopp i Slottsfjorden utanför Åbo, Finland, v. om åmynningen. Slottets hufvuddel, Gamla slottet (»Åbo hus»), är en mäktig och ärevördig, under senare tid med hvitlimning öfverstruken gråstenskoloss, som höjer sig på en låg bergkulle, i forna tider omgifven af vatten. »Gamla slottet» omfattar en nästan regulier, rektangelformig borggård, hvilken under olika tider kringbygts med torn och flygelbyggnader af fältsten, hvilkas murar på sina ställen kunna hålla ända till 6 m. i tjocklek. Öster och vester om borggården stå två jämnhöga (till taklisten 30 m. höga), fyrkantiga torn, hvilka på södra och norra sidan förbindas af två lägre, långsträckta flygelbyggnader (65 m. i längd, 13 m. i bredd). Samfärdseln mellan slottets skilda delar förmedlas genom i 16:de årh. utbyggda trappor, vettande åt borggården, af hvilka tvänne ännu i dag bevara sin ålderdomliga karakter. Rummen i tornen äro förenade med hvarandra medelst smala, för medeltidsarkitekturen egendomliga trappor, uppförda i murarna, af hvilka en i vestra tornets sydvestra hörn är spiralformig och jämförelsevis väl bibehållen. »Åbo hus» torde fordom erbjudit en prydlig arkitektonisk anblick, i det att flyglarnas kortväggar pryddes med de för den senare medeltiden egendomliga trappgaflarna och de två stora tornen afslutades med lanterniner, hvilka voro försedda med hjelmtak. Då dertill kommer, att å det s. k. Nya slottet funnos likartade afslutningar å »rundeln» och å den utbyggnad, som inrymde Erik XIV:s fängelse, finner man, att slottet genom sin massa, sina oregelbundna utsprång, torn och gaflar gaf ett intryck af storhet och fasthet. Hufvudingången till »Gamla slottet» var belägen vid östra tornet. Der fanns en med trappgaflar prydd utbyggnad, ännu i dag väl bibehållen. I närheten låg en s. k. björn-gård. På utsidan till höger om ingången finnes i en trappvägg inmurad en sandstensplatta med Sture-ättens vapen, hvilket gifvit anledning till särskilda lokallegender. Några rum och källare bära ännu spår af en förgången arkitektonisk utsmyckning, men äro till följd af långvarig vanvård numera alldeles förfallna. De förnämsta boningsrummen och praktgemaken voro belägna i norra flygeln, bland dem »hertig Johans kammare» och »stora konungssalen» i öfversta våningen, hvilken sal ännu på 1540-talet var hvälfd. Nämnas må äfven »stora panelsalen» eller »drottningssalen» och »hertig Johans sal». Katarina Jagellonicas bönkapell torde varit beläget ofvan trapphuset till södra flygeln. Nuv. slottskyrkan, en på öfversta våningens östra sida belägen rymlig och ljus sal, och den derinvid liggande sakristian hafva under senare tider försatts i det skick de nu i hufvudsak ega. Till »Gamla slottet» ansluter sig Nya slottet såsom en oregelbunden, i arkitektoniskt hänseende mindre imponerande lägre tillbyggnad i ö., omfattande tre flygelbyggnader, hvilka jämte »Gamla slottets» östra gafvel omsluta den yttre borggården. »Nya slottet» är till största delen uppfördt af tegel. I det sydöstra hörnet finnes en stor s. k. rundel, å södra sidan en månghörnig tornbyggnad, Erik XIV:s fängelserum, samt i hörnet mot nordöst en tornartad afslutning. Stora ingången till »Nya slottet» ligger å dess östra sida, med hertigdömet Finlands vapensköld inmurad ofvan den hvälfda porten. Per Brahe d. y. bebodde en våning i östra flygeln, hvilken kallades »Nya residenset». Från »Nya slottets» borggård leder en port till en långsmal gård, belägen längs »Gamla slottets» södra flygel, fordom försvarad af palissader och skyttemur. Slottet omgafs i forna tider och ännu på 1700-talet af vidlyftiga utanverk och vallgrafvar.
Åbo slott (»Åbo hus») omnämnes första gången år 1308, i den traktat om rikets delning, som då uppgjordes mellan konung Birger och hans bröder. Sedermera och ända till 1600-talet ansågs Åbo slott såsom nyckeln till Finland, hvarför det var ett stridsäpple mellan partierna i riket. Det belägrades första gången 1364–65 af Albrekt af Mecklenburg och försvarades af Narve Ingevaldsson, som först efter tio månaders belägring uppgaf fästet. På slutet af Albrekts regering öfverlemnades det åt Jeppe Djekn, som 1395 afstod det åt Knut Bosson, hvilken sistnämnde 1398 underkastade sig drottning Margareta. Under unionstiden voro flere betydande män slottshöfdingar, t. ex. Hans Kröpelin, Karl Knutsson Bonde, Erik Axelsson Tott och Sten Sture d. ä. Den sistnämnde belägrade slottet under sommaren 1502. Under Gustaf Vasas befrielsekrig belägrades det första gången Nov. 1521–Maj 1522, då den danska besättningen fick hjelp och belägringen måste afbrytas, och andra gången i Aug. 1523, då det uppgafs af danskarna. Hertig Johans hofhållning på Åbo slott efterföljdes af slottets belägring och kapitulation d. 12 Aug. 1563 samt hertigens och hans gemåls fångenskap. Sedermera satt Erik XIV Juli 1570–Aug. 1571 fången på slottet. Under Sigismunds regering bevarades slottet, så länge Klas Fleming lefde, stadigt för konungens räkning. Efter marskens död belägrades det af hertig Karl d. 9–30 Sept. 1597. Då hertigen andra gången anlände till Finland, sände han Joakim Scheel att taga slottet, som efter några veckors belägring uppgafs i början af Sept. 1599. Från denna tid spelade det icke vidare någon roll i krigshistorien, utan användes uteslutande för administrativa ändamål. Då Gustaf II Adolf 1614 besökte Åbo och bodde på slottet, utbröt d. 20 April en vådeld, hvilken begynte i konungssalen och ödelade i synnerhet »Gamla slottet», som sedermera fortfarande varit i förfallet tillstånd och senare användts till kronomagasin. Rummen i »Gamla slottet» äro numera utrymda för en tillämnad och af arkitekten J. Ahrenberg planlagd restaurering. »Nya slottet», som småningom uppstått sedan början af 1500-talet, rönte deremot större omvårdnad. Der hade Åbo hofrätt sina första sessioner, och der residerade, som ofvan nämndes, generalguvernören Per Brahe d. y.. som lät reparera och försköna detsamma. Till 1698 var det säte för landshöfdingen och länsstyrelsen. Efter eldsvådorna 1703 och 1711 samt den ryska ockupationen restaurerades det icke. Det tjenade till länsfängelse till 1890, då rummen delvis blefvo restaurerade och upplåtna till lokal för Åbo stads historiska museum (se d. o.). Jfr E. Lencqvist: »Historisk afhandling om Åbo slott» (fullst. publicerad af K. G. Leinberg i »Bidrag till kännedomen af vårt land» V, 1890), A. Lindmans uppsats »Åbo slott» (i »Åbo underrättelser» 1865–66) och A. H. Snellman: »Turunlinnan rakennushistorian aineksia» (Material till Åbo slotts byggnadshistoria), offentl. i »Analecta archeologica fennica I» (1891). J. A. M. G. S.