Adjektiv

Adjektiv l. Adjectivum (Lat., af adjicere, tillägga), gramm., tilläggsord, egenskapsord, d. v. s. ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv, genom att tillägga det en egenskap eller beskaffenhet såsom kännetecken. Adjektivet utmärker sålunda en tillhörighet och är till betydelsen nära beslägtadt med genitiven (jfr t. ex. den gamla ännu brukliga genitiven laga i laga tid, fång o. d., som kan ersättas af adj. laglig). Det kan antingen såsom attribut ställas omedelbart intill substantivet (en stark man) eller såsom en del af predikatet sättas i förbindelse med verbet (mannen är stark). -- A:ets böjning är i de äldre språken af vår språkstam tämligen rik: hvarje kasus i alla kön har egna former, hvilka till största delen gått förlorade i de nyare språken. Förbindelsen emellan adjektiv och substantiv är derför hos de förra innerligare, då deremot de moderna språken i flere fall närmat adjektivets bruk till adverbets. Vissa språk åtskilja en stark och en svag höjning (jfr Böjning). Det hegrepp, som adjektivet innehar, kan oftast uttryckas i olika grader, hvarför adjektivet undergår stegring eller komparation (stor, större, störst; stark, starkare, starkast). Adjektivet kan ofta nyttjas såsom substantiv och betecknar då antingen en person (den gode) eller ett sakbegrepp (det goda).