Affekt (Lat. affectus, af afficere, göra intryck på), sinnesrörelse, en häftig, plötsligt påkommande, men också hastigt öfvergående, sinlig känsla, som förtager besinning och lugn eftertanke. Exempel på affekter äro häftig fruktan, sorg, glädje, vrede o. s. v. G. S.
Affektera (jfr Affekt), gifva sig sken af, låtsa, hyckla. -- Affekterad, konstlad, tillgjord, onaturlig. -- Affektation, konstladt, antaget sätt, tillgjordhet. -- Affektion, öfver hufvud en förändring i själens eller kroppens tillstånd; sinnesrörelse, tillgifvenhet, ömhet; sjuklig retning på kroppen, sjukligt tillstånd i något organ. -- Affektionerad, tillgifven, bevågen.