Ammoniak (af Grek. ammoniakos, af oasen Ammonium i Afrika, der enligt de gamles vittnesbörd sal ammoniacus skall förekomma. Denna "sal ammoniacus" var bergsalt, men namnet användes sedermera, genom förvexling med sal armeniacus, för att beteckna salmiak), kem. Med ammoniak förstår man i kemien en förening af en atom qväfve med tre atomer väte, NH3. Ammoniak upptäcktes 1612 af Kunkel, men erhölls i rent tillstånd först 1785 af Priestley. Dess sammansättning utreddes af Berthollet. Ammoniak förekommer i högst ringa mängd i atmosferen. Den bildas vid förruttnelse af qväfvehaltiga, organiska ämnen samt vid deras upphettning utan luftens tillträde (vid torr destillation). Till följd deraf förekommer ammoniak i riklig mängd i de flyktiga produkter, som uppstå, när horn, ben, stenkol och torf torrdestilleras. För närvarande tillverkas större delen af den i handeln förekommande ammoniaken af gasvatten (d. v. s. vatten, som tjenat till tvättning af lysgas) och af rutten urin. Dessa råämnen upphettas (bäst tillsammans med kalk), hvarvid ammoniaken förflyktigas. Gaserna inledas i kärl, innehållande saltsyra eller svafvelsyra, då man i förra fallet får salmiak (N H4 Cl, genom förening af saltsyra, H Cl, med ammoniak, N H3) och i senare fallet svafvelsyrad ammoniak. Af den erhållna salmiaken beredes ammoniak genom upphettning med kalk, då vatten, ammoniak och klorkalcium bildas enligt formeln:
2N H4 Cl+ Ca O = Ca Cl2 + H2 O + N H3
salmiak kalk klorkalcium vatten ammoniak
Ammoniaken bortgår i form af en färglös gas, som inledes i kallt vatten, hvaraf den löses i riklig mängd. Denna lösning af ammoniak i vatten kallas kaustik ammoniak (förr äfven "hjorthornsspiritus", "salmiaksprit").
Ammoniak är i rent tillstånd en färglös gas af 0,595 egentl. vigt. Dess lukt är högst intensiv och stickande. Om den inandas i mindre mängd, angriper den häftigt slemhinnorna och retar till tårar, men dess inverkan är icke af långvariga följder. Om den åter inandas i större mängd, kan den orsaka inflammationer; man känner t. o. m. exempel på att döden följt af stark ammoniakinandning. Brinnande kroppar slockna i ammoniakgas, som sjelf kan antändas och brinna i ren syrgas. Genom starkt tryck eller genom afkylning förtätas ammoniakgas till en färglös vätska, som kokar redan vid 36° under vattnets fryspunkt. Till följd deraf är flytande ammoniak en ytterst flyktig vätska, som, då den afdunstar, framkallar en så intensiv köld, att en del af ammoniaken fryser till en hvit, kristallinisk massa, som smälter vid 75° under vattnets fryspunkt. Den starka köld, som uppstår, då ammoniak förflyktigas, gör man sig tillgodo vid tillverkning af is medelst den Carré'ska ismaskinen. Ammoniak uppsupes (absorberas) i riklig mängd af vatten. En volym vatten af 10° absorberar ända till 670 volymer ammoniakgas, och denna lösning, kaustik ammoniak, har gasens lukt. Kaustik ammoniak stelnar först vid qvicksilfrets fryspunkt; dess egentl. vigt är 0,85 eller mera. Den afgifver all ammoniak, då den upphettas. Kaustik ammoniak är en starkt alkalisk vätska. Den smakar likt lut, neutraliserar syror, färgar röda växtfärgcr blåa och fäller metalloxider ur metallsalter. Den nyttjas på laboratorierna såsom ett ofta anlitadt reagens, i industrien uti färgerierna, i medicinen såsom inoch utvärtes läkemedel. Några droppar ammoniak, invärtes tagna, skola vara ett förträffligt medel mot rus. - Ammoniak spelar en högst vigtig rol såsom ett af växternas vigtigaste näringsämnen (jfr Näring, växternas). Ammoniak ingår många föreningar med andra ämnen och gifver dessutom upphof till en ofantlig mängd derivat, uppkomna genom substitution af ammoniakens väte genom olika radikaler. Bland ammoniakens föreningar äro ammonium- eller ammoniaksalterna de vigtigaste. De uppstå genom direkt förening af ammoniak med vätesyror eller syrehydrat. Så uppstår klorammonium eller klorvätesyrad ammoniak, N H4 Cl, af ammoniak och klorvätesyra, ammoniumsulfat eller svafvelsyrad ammoniak, (N H4)2 . O2 SO2, af ammoniak och svafvelsyra [2 N H3 + H2 02 . S02 = (N H4)2 O2 . S 02] o. s. v. Dessa ammoniumsalter förflyktigas med eller utan sönderdelning, då de upphettas. De kristallisera i samma former som (äro isomorfa med) kaliumsalter, hvarför man i dem antagit en sammansatt, enatomig radikal, N H4, kallad ammonium, hvilken i dessa salter spelar samma rol som den enkla metallen kalium i kaliumsalter. Ammoniak förenas ej endast med syror, utan äfven med en stor mängd af metallsalter. Så gifva kopparsalter med ammoniak intensivt blåa föreningar; likaså förenas zink-, nickel-, kobolt-, kadmium-, silfver-, platinasalter m. fl. med ammoniak. Dylika föreningar kallas ammoniakaliska metallföreningar och äro stundom högst beständiga föreningar. Genom utbyte af ammoniakens väte mot andra radikaler bildas en hel mängd ganska olikartade föreningar. Äro de radikaler, som ersätta vätet, elektro-positiva, så uppstå kroppar, hvilka liksom ammoniaken äro af basisk natur, ingå saltartade föreningar med syror o. s. v. Sådana ammoniakderivat kallas ammoniakbaser eller aminer. De äro ganska många i den organiska kemien och förekomma till en del färdigbildade i den organiska naturen (se Alkaloider). Om deremot de radikaler, som ersätta ammoniakens väte, äro elektro-negativa, så uppstå indifferenta eller svagt basiska kroppar, hvilka kallas amider. Såsom exempel på en sådan amid kan nämnas urinämnet eller kolsyrans amid, C O . 2 N H2. De flesta amider äro sammansatta, liksom om de vore föreningar af elektro-negativa radikaler med radikalen N H2, kallad amid. Om de elektro-negativa radikaler, som äro förenade med N H2, samtidigt äro förenade med hydroxyl (radikalen O H), uppstår en särskild klass kroppar, aminsyror. P. T. C.