Bagge. 1. Jonas B., mekaniker, föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, född i Göteborg d. 30 Aug. 1800, blef student i Upsala 1820 och gaf der redan s. å. undervisning i matematik för filosofiska graden. Han antogs 1821 till amanuens vid Upsala astronomiska observatorium och aflade s. å. hofrättsexamen, ingick som auskultant i Bergskollegium och vardt t. f. konstmästare vid Sala silfvergrufva 1822 samt tog s. å. bergsexamen. 1823–24 förestod han kopparmyntningen i Avesta och konstruerade redskap för en förbättrad mynttillverkning, 1825–26 var han arbetschef för Gräda kanal (se d. o.) vid Dalelfven, och 1827 vardt han mekanisk stipendiat i Bergskollegium samt byggmästare på Jernkontorets mekaniska stat. Sedan B. 1827–29 varit biträdande lärare vid bergsskolan i Falun, utnämndes han 1830 till ordinarie lärare i mekanik derstädes. På uppdrag af bankofullmäktige inrättade han 1833–34 vid Tumba pappersbruk tillverkningen af ett nytt sedelpapper. B. erhöll 1838 på begäran afsked från sin lärarebefattning vid bergsskolan och verkade derefter 1839–52 såsom förvaltare vid Tumba pappersbruk samt tillika såsom bergsmekanikus och chef för Jernkontorets mekaniska stat. Dessa befattningar utbytte han 1852 mot platsen såsom föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri. Han innehade från 1840 professors titel och valdes 1849 till ledamot af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 15 April 1869.
Såsom bergs- och bruksbyggmästare anses B. hafva erhållit flere uppdrag än kanske någon före honom i Sverige och visade sig rik på utvägar i vanskliga fall. Han byggde bl. a. dammar, vattenledningar, stångjerns- och manufaktursmedjor, blås- och krossverk för masugnar, vidare Avestas kopparvalsverk, smideri och garmakeri, Nyköpings plåtoch stångjernsvalsverk m. m. förutom grufkonster, qvarnar, sågar pappersbruk och masugnsbyggnader. Ett betydande framsteg betecknade de af B. 1835 konstruerade tackjern-cylinder-blåsmaskinerna (se Blåsmaskin), af hvilka mer än 150 uppsattes under de följande åren. Vid samma tid uppfann han ett tids- och vattenbesparande valsverk för bokning af jernmalm, hvilket äfvenledes tillvann sig förtroende. Genom biträde vid hans byggnadsföretag utbildades en mängd elever. — Tumba sköttes af B. med sådan framgång, att bruket efter 10 år lemnade Riksbanken en årlig vinst af 60,000 rdr b:o, hvaremot det vid hans tillträde häftat i en skuld af 43,000 rdr b:o. Det var han, som experimenterade för vårt nya, för sin tid öfverlägset goda sedelpapper i gult och blått, sammansatt af tre lameller för bildande af den s. k. vattenstämpeln (förut voro sedlarna groft tryckta på hvitt papper). B. företog för studier af myntverk utrikes resor och för bergverksstudier 1836 en resa till England och Skotland, om hvilken han afgaf berättelse, tr. i Jernkontorets »Annaler» 1838. Man har vidare af hans penna Beskrifning på en ny konstruktion af tackjernshammarställningar samt på tvenne blåsmachiner etc. (1843), en biografi öfver Samuel Owen (i Vet. akad:s Handlingar, 1853) m. m. — 2. Julius B., musiker, den föregåendes son, född vid Tumba d. 2 Febr. 1844, d. vid Södertelge d. 24 Aug. 1890, var 1863–74 student i Upsala och öfvertog efter Abr. Hirsch dennes musikhandel i Stockholm och idkade äfven musikförlagsverksamhet 1877–89. Sistnämnda år blef han kamrerare vid Musikaliska akademien. B. inlade mycken förtjenst om Bellmansforskningen genom att bekantgöra ursprunget till en del Bellmansmelodier (i »Samlaren» 1881 och i en ny uppl. af Drakes Bellmansarrangemang s. å.). Dessutom utgaf han Förteckning öfver L. Normans tonverk (1886), ett häfte musikaliska kritiker af Norman, flere häften svenska bondpolskor för violin m. m. samt öfversatte E. F. Richters »Harmonilära» (1870). 2. A. L.