Sida 254
Bafulabe, militärpost vid öfre Senegal, vid Bakhoys mynning, ändpunkt vid den från Kayes uppför Senegal byggda jernvägen. B. anlades af fransmännen 1879, men är redan en vigtig handelsplats.
Bagahus, Bahus. Se Bohus.
Bagalkand. Se Bhagalkand.
Bagalpur. Se Bhagalpur.
Bagamojo, hamnstad i tyska Öst-Afrika, midt emot Sansibar, tätt vid hafsstranden. Omkr. 20,000 innev. Staden är till större delen byggd af små hus af korallkalk, men har äfven större, ståtligare byggnader, tillhöriga indiska köpmän, samt flere torg, der karavaner från inlandet utbjuda sina varor. Orten är nämligen utgångspunkt för karavanvägen till Tanganjika, och icke sällan samlas der 30–40 tusen bärare. Skildt från staden genom en större öppen plats ligger ett fort (förut stationshus, tillhörigt tyska öst-afrikanska sällskapet) med tvänne kompanier tyska skyddstrupper. Omkr. 1 km. n. om B. ligger den berömda internationella jesuitmissionen »de la congrégation du Saint-Esprit et du Saint Coeur de Marie» midt i en präktig lund af kokospalmer. Redden utanför staden är grund, hvarför fartygen måste ankra flere km. från land, men likväl är B. koloniens förnämsta handelsplats. En telegrafkabel går till Dar es Salam och Sansibar; en jernväg till Dar es Salam är utstakad.
Bagasund, äldre namnform för Bogesund.
*Bagdad. 1. Turkiskt vilajet i mellersta Mesopotamien, beräknas af Cuinet hafva en areal af 141,200 qvkm., med 850,000 innev. — 2. Hufvudstaden B. anses hafva en bofast befolkning af 100,000 pers., bestående af araber, turkar, kurder, judar, armenier, syrer, perser och några hinduer. Den muhammedanska befolkningen består till ungefar lika delar af sunniter och sjiiter. Judarna äro omkr. 20,000. B. är en hufvudstation vid den engelsk-indiska telegrafen. Handelsångare gå på floden ned till Basra och stå der i samtralik med ångbåtslinierna till Bombay, Marseille och London.
Bagdad (El Refugio), uthamn till Matamoros (se d. o.).
*Bagehot, W., afled i London 1877.
Bagett. Se Baguette.
Baggara (»koherdar»), arabisk folkstam i Bajudasteppen i Nubien. De äro nomader af krigiskt lynne och hafva gjort sig fruktade som grymma slafjägare bland sjelluk, denka och t. o. m. i Darfur.
*Baggböle, vattensåg med 12 enkla ramar och 2 kantverk (tax. till 20,000 kr. 1894), tillhör nu Svartviks aktiebolag (aktiekapital 9 mill. kr.), som inom socknen dessutom eger vid Ume elfs mynning Holmsunds lastageplats (tax. till 150,000 kr.) jämte ångsåg och hyfvelverk (tax. till 250,000 kr., skeppning 1893: 7,066 stds), arbetarebostäder, hotellbyggnad, kajbyggnader m. m. samt jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde af 39,400 kr.
*Bagge, Jakob, föddes den 1 Maj 1502 (ej 1499).
*Bagge, M. Th., är numera bosatt i Berlin.
Bagge. 1. Jonas B., mekaniker, föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, född i Göteborg d. 30 Aug. 1800, blef student i Upsala 1820 och gaf der redan s. å. undervisning i matematik för filosofiska graden. Han antogs 1821 till amanuens vid Upsala astronomiska observatorium och aflade s. å. hofrättsexamen, ingick som auskultant i Bergskollegium och vardt t. f. konstmästare vid Sala silfvergrufva 1822 samt tog s. å. bergsexamen. 1823–24 förestod han kopparmyntningen i Avesta och konstruerade redskap för en förbättrad mynttillverkning, 1825–26 var han arbetschef för Gräda kanal (se d. o.) vid Dalelfven, och 1827 vardt han mekanisk stipendiat i Bergskollegium samt byggmästare på Jernkontorets mekaniska stat. Sedan B. 1827–29 varit biträdande lärare vid bergsskolan i Falun, utnämndes han 1830 till ordinarie lärare i mekanik derstädes. På uppdrag af bankofullmäktige inrättade han 1833–34 vid Tumba pappersbruk tillverkningen af ett nytt sedelpapper. B. erhöll 1838 på begäran afsked från sin lärarebefattning vid bergsskolan och verkade derefter 1839–52 såsom förvaltare vid Tumba pappersbruk samt tillika såsom bergsmekanikus och chef för Jernkontorets mekaniska stat. Dessa befattningar utbytte han 1852 mot platsen såsom föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri. Han innehade från 1840 professors titel och valdes 1849 till ledamot af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 15 April 1869.
Såsom bergs- och bruksbyggmästare anses B. hafva erhållit flere uppdrag än kanske någon före honom i Sverige och visade sig rik på utvägar i vanskliga fall. Han byggde bl. a. dammar, vattenledningar, stångjerns- och manufaktursmedjor, blås- och krossverk för masugnar, vidare Avestas kopparvalsverk, smideri och garmakeri, Nyköpings plåtoch stångjernsvalsverk m. m. förutom grufkonster, qvarnar, sågar pappersbruk och masugnsbyggnader. Ett betydande framsteg betecknade de af B. 1835 konstruerade tackjern-cylinder-blåsmaskinerna (se Blåsmaskin), af hvilka mer än 150 uppsattes under de följande åren. Vid samma tid uppfann han ett tids- och vattenbesparande valsverk för bokning af jernmalm, hvilket äfvenledes tillvann sig förtroende. Genom biträde vid hans byggnadsföretag utbildades en mängd elever. — Tumba sköttes af B. med sådan framgång, att bruket efter 10 år lemnade Riksbanken en årlig vinst af 60,000 rdr b:o, hvaremot det vid hans tillträde häftat i en skuld af 43,000 rdr b:o. Det var han, som experimenterade för vårt nya, för sin tid öfverlägset goda sedelpapper i gult och blått, sammansatt af tre lameller för bildande af den s. k. vattenstämpeln (förut voro sedlarna groft tryckta på hvitt papper). B. företog för studier af myntverk utrikes resor och för bergverksstudier 1836 en resa till England och Skotland, om hvilken han afgaf berättelse, tr. i Jernkontorets »Annaler» 1838. Man har vidare af hans penna Beskrifning på en ny konstruktion af tackjernshammarställningar samt på tvenne blåsmachiner etc. (1843), en biografi öfver Samuel Owen (i Vet. akad:s Handlingar, 1853) m. m. — 2. Julius B., musiker, den föregåendes son, född vid Tumba d. 2 Febr. 1844, d. vid Södertelge d. 24 Aug. 1890, var 1863–74 student i Upsala och öfvertog efter Abr. Hirsch dennes musikhandel i Stockholm och
Källa: Project Runeberg ·
