Sida 253
vattenvägen å Elbe fram till Hamburg samt ledde stora hamn- och dammbyggnader i Schleswig-Holstein, kanaliseringen af floden Main (1883–86) m. m. Hans största arbete är den 1895 invigda Nord-Östersjökanalen (»Kejsarekanalen»). Han uppgjorde 1880–85 förslaget till denna i tekniskt och handelspolitiskt hänseende samt innehade högsta ledningen vid dess byggande. B. har författat Studien aus dem gebiet der Ostsee (1872) m. m.
*Baer, K. E. von, afled i Dorpat d. 28 Nov. 1876.
Baer [bär], Abraham Adolf, tysk läkare, född d. 26 Dec. 1834, blef 1861 med. doktor och är sedan 1872 läkare vid straff-fängelset Plötzensee i Berlin. Han har utgifvit åtskilliga omfångsrika och värdefulla hygieniska arbeten, bl. a. Die gefänynisse, strafanstalten und strafsysteme, ihre einrichtung und wirkung in hygienischer beziehung (1871), Der alkoholismus, seine verbreitung und seine wirkung, sowie die mittel ihn zu bekämpfen (1878), Die verbrecher in anthropologischer beziehung (1893).
Baerle [bārle], van, nederländsk skald. Se Barlaeus.
Baert [bār], J., fransk sjöhjelte. Se Bart.
Baeterrae (Beterrae), romarnas namn på staden Béziers (se d. o.).
Baethgen [bät-], Friedrich Wilhelm Adolf, tysk syriolog och luthersk teolog, född i Hannover 1849, studerade i Göttingen och Berlin, blef docent i Kiel 1878, e. o. prof. vid teol. fakulteten derstädes 1887 och i Halle 1888 samt ord. prof. i »Gamla test:s exegetik» i Greifswald 1889. Han är medlem af pommerska konsistoriet. Hans förnämsta arbeten äro Syrische grammatik des Mar Elias von Tirhan (1880), Fragmente syrischer und arabischer historiker (1884), Der griechische text des curetonschen syrers wiederhergestellt (1885), Evangelienfragmente (s. å.), Beiträge zur semitischen religionsgeschichte. Der Gott Israels und die götter der heiden (1888) och Die psalmen übersetzt und erklärt (1892). B. har slutligen utgifvit 2:dra uppl. (1892–94) af Riehms »Handwörterbuch des biblischen altertums». H. A.
Baetia, romarnas namn på staden Baëza.
Baetis, det latinska namnet på floden Guadalquivir.
Baetzmann, Samuel Frederik, norsk författare och tidningsman, f. 1841 i Trondhjem, blef student 1858 och uppehöll sig 1860–63 i Italien, mest i Rom, der han studerade konst och skönliteratur. Sedermera var han 1864–69 amanuens vid universitetsbiblioteket, redigerade ett år »Illustreret nyhedsblad» och var 1867–71 medarbetare i »Aftonbladet» och 1871–78 i »Dagbladet». Såsom sistnämnda tidnings korrespondent besökte B. verldsutställningen i Paris, och i denna stad har han sedan mest varit bosatt, såsom korrespondent till svenska, danska och norska tidningar, förnämligast den konservativa »Aftenposten», hvars politiska ledning under stortingssessionerna 1892–94, under hans vistelse i hemlandet, låg i hans hand. 1878 deltog han i stiftandet af »Association internationale littéraire», hvars arbete för åstadkommande af en internationel lagstiftning om konstnärlig och literär eganderätt i honom haft en mycket verksam och kunnig medlem. På hans »Udkast til lov om forfatterret» (1891) hvilar den nya norska lagen om eganderätt till skrift af 1893. 1889 var B. Norges generalkommissarie vid verldsutställningen i Paris, och äfven i öfrigt har hans förtrogna kännedom om europeiska förhållanden af norska regeringsmyndigheter användts på åtskilliga lagstiftnings- och förvaltningsområden, såsom till utarbetande af enquêter öfver främmande lands arbetarelagstiftning, tullbeskattning, bränvinsmonopol m. m. Af hans literära arbeten märkas den med stor sakkunskap ombesörjda statistisk-topogranska redogörelsen »Norge» (1880) samt Det norske statsråd 1814–84 (1884). — Hans broder Ernst Reinhold B., f. 1834, juris kandidat 1866, en af Norges mera framstående stenografer, utgifver sedan 1876 »Norsk lovtidende» (författningssamling) och »Norsk kundgjörelsestidende».
Baeyer (Bayer). 1. Joseph Jakob B., tysk geodet, upphofsman till den hel-europeiska gradmätningen, föddes 1794 i närheten af Berlin, deltog i fälttågen 1813–15, hvarunder han befordrades till officer, genomgick derefter krigsskolan i Koblenz och användes till topografiska arbeten samt blef 1821 preussisk generalstabsofncer. Han deltog i Bessels gradmätningar i Ostpreussen på 1830-talet, genom hvilka förening åvägabragtes mellan ryska och preussiska triangelmätningarna, utnämndes 1843 till chef för generalstabens trigonometriska afdelning och erhöll 1858 afsked med generallöjtnants rang. På hans förslag anordnades 1862 en hela mellersta Europa omfattande gradmätning, till hvilken 1867 de öfriga europeiska landen med undantag af England anslöto sig. För ändamålet inrättades i Berlin 1864, med B. såsom president, en centralbyrå, som 1869 ombildades till ett geodetiskt institut. B. afled i Berlin 1885. Han författade bl. a. Die küsten-vermessung (1849), Über die grösse und figur der erde (1861), Wissenschaftliche begründung der rechnungsmethode des zentralbüreaus der europäischen gradmessung (1869–71) och Uber die nivellementsarbeiten im preussischen staat (1881). B. utgaf Geodetiska centralbyråns årsberättelse alltifrån 1863. — 2. Adolf von B., tysk kemist, den föregåendes son, f. i Berlin 1835, blef 1860 docent och 1866 e. o. professor i kemi vid universitetet derstädes och 1872 ord. professor i Strassburg. 1875 efterträdde han Liebig i dennes lärostol i München, der under hans ledning ett nytt storartadt laboratorium uppförts. 1885 upphöjdes B. i ärftligt adligt stånd. B. har utfört ett stort antal vigtiga arbeten inom den organiska kemien. De förnämsta äro syntesen af indigoblått, upptäckten af ftalein-färgämnena, undersökningarna öfver honingstensyra och hydrerade benzolderivat, terpener m. m. 2. P. T. C.
*Baffin, W., framträngde till 77° 30' (ej 78°).
*Baffins vik. Genom nordpolsfararen Pearys märkliga expedition 1892 vet man, att Robesons kanal fortsättes mot n. ö., n. om Grönland, hvars egenskap af ö derigenom ådagalagts.
Baffo, stad. Se Pafos.
Bafioter, innevånarna i vestafrikanska landskapet Loango (se d. o.).
Källa: Project Runeberg ·
