Barngudstjenst

Barngudstjenst, särskildt för barn i kyrkor, kapell eller salar anordnad gudstjenst. I äldre tider tillämpades allmänt den svenska skolstadgans påbud att skolungdomen söndagligen skulle bevista högmässogudstjensten under uppsigt af en eller flere lärare, hvarefter predikoförhör anställdes med ungdomen i skollokalen. I nu gällande »Kongl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna läroverk, gifven den 1 Nov. 1878» står föreskriften om dylik obligatorisk kyrkogång ännu qvar, utan att någon ändring deri skett genom de d. 22 Mars 1895 påbjudna förändringar i nämnda stadga. Redan länge har man dock insett, att vinsten af dylikt kyrkotvång är ganska tvifvelaktigt i synnerhet för de yngsta skolbarnen, på hvilka en vanlig, lång, för äldre personer afsedd predikan måste i regeln verka tröttande. Derför har under senare tider skolstadgans föreskrift här och hvar tillämpats så, att kortare högmässogudstjenster anordnats i skolornas bönsalar för skolungdomen och dess anhöriga; på andra ställen åter, såsom i Stockholm, har påbudet på länge icke alls tillämpats. Men på samma gång har man insett riktigheten af grundtanken i påbudet om skolungdomens kyrkogång. Omkr. 1850 började på enskildt initiativ, efter engelskt mönster, s. k. söndagsskolor uppstå i Sverige, både i städerna och på landsbygden, för barnens religiösa undervisning och uppbyggelse. Men egentliga barngudstjenster, med kortare, för barn särskildt lämpad liturgi började hos oss först på 1880-talet, likaledes efter engelskt och delvis efter tyskt mönster. Uppslag till sådana gudstjensters införande i Stockholm gafs af Klara församlings dåvarande kyrkoherde, teol. dr T. F. Grafström, som anordnade särskilda barngudstjenster i församlingens kyrkosal. Ej långt derefter begynte Samfundet Pro Fide et Christianismo genom sina kateketer inrätta barngudstjenster med särskild liturgi hvar eller hvarannan söndag i några af hufvudstadens kyrkor. Ungefär samtidigt hade ock särskilda skolgudstjenster, hufvudsakligen afsedda för de allmänna läroverkens lärjungar, börjat hållas då och då i hufvudstadens olika kyrkor om söndagsmorgnarna, på initiativ af flere prester och lärare. 1890 sökte och erhöll Samfundet Pro Fide et Christianismo af K. M:t tillåtelse att få, efter öfverenskommelse med vederbörande myndighet, i Stockholms kyrkor anställa barngudstjenster på den eljest för ottesångsgudstjensten bestämda tiden. Och under de sista åren har intresset för barngudstjenster alltmer vunnit insteg hos kyrkans presterskap både i Stockholm och i andra städer samt äfven på landsbygden. J. P.