Sida 303
missionskyrka, tvänne kafépalats m. m. Hittills hafva öfver 24,000 ungdomar af alla åldrar, från dibarnsåldern till gränsen af mannaåldern, passerat B:s hem, hvilka uteslutande äro beroende af den allmänna offervilligheten. Under vintermånaderna upptagas 50–60 barn i veckan. De dagliga utgifterna ensamt till underhåll och föda stiga till minst 150 pd (2,700 kr.). Om sina anstalter utgifver B. »Annual reports».
*Barnarp, socken. 7,707 har. 2,024 innev. (1894).
Barnay, Ludwig, en af Tysklands förnämste skådespelare, tillika en energisk och klok teaterledare, f. 1842 i Budapest, egnade sig vid aderton års ålder åt scenen och vann der snart afgjord framgång i hjelteroller, var kortare tider anställd vid teatrar i Leipzig (1868) och Weimar, 1870–75 vid stadsteatern i Frankfurt a. M. och 1875–80 vid den i Hamburg. 1881 uppträdde han med Meiningarnas trupp i London, 1882 företog han en turné i Amerika, 1883 vardt han medlem af den nya Deutsches theaters trupp i Berlin, och 1888 öppnade han samt ledde till 1894 Berliner theater, å hvilken han i synnerhet odlade det historiska sorgspelet med konstnärlig iscensättning. Såsom upphofsman (1871) till »Genossenschaft deutscher bühnenangehöriger», ett slags med pensionskassa utrustad facklorening för teaterfolk (grundkapitalet uppgår 1895 till 5 mill. mk), har B. inlagt varaktig förtjenst. Han är hedersledamot af Meiningarnas hofteater och Stadttheater i Hamburg samt af det fria tyska högstiltet i Frankfurt a. M. Som skådespelare utmärker B. sig för rik begåfning, entusiasm, skärpa i uppfattningen och lifsvarmt spel. Till hans bästa roller höra Presidenten von Walter i »Kabale und liebe» (han anses deri oöfverträfflig), Uriel Acosta, Essex, Eymont, Wallenstein, Othello och Lear.
Barnbördshuset Pro patria. Se Pro patria.
*Barne, härad i Skaraborgs län, omfattar numera bland andra socknar hela Skarstad, men ingen del af Ufvered eller Levene. Åsaka benämnes numera Barne-Åsaka, Kedum Södra Kedum, Sandbäck Kyrkås och Ryda med Halfås endast Ryda. Till Vara hör ock Vara köping. — Areal 31,916 har. 11,927 innev. (1894).
Barne, kontrakt i Skara stift, omfattar de sex pastoraten: Levene med Sparlösa, Long och Slädene; Saleby med Trässberg och Härjevad; Hjerpås med Ufvered och Häggesled; Ryda med Naum och S. Kedum; Skärstad med Hällum, Vara och Önum; Jung med Öttum och Fyrunga. Areal 44,621 har. 17,612 innev. (1894).
Barnekällagrottan, i Kristianstads län, ö. om Ifösjön, är en till sitt uppkomstsätt med Balsbergsgrottan (se d. o. Suppl.) analog grottbildning inom kritsystemets skalgruskalk, ehuru betydligt mindre. Den är hufvudsakligen bekant på grund af sin stora rikedom på väl bevarade kritfossil. G. De Geer, som upptäckt och beskrifvit grottan, har anfört ej mindre än 125 arter från densamma, hvilket antal genom senare insamlingar ytterligare ökats. A. G. N.
*Barnes, William, föddes 1800, blef 1862 kyrkoherde i Winterbourne Came, vid Dorchester, och afled 1886.
*Barnett, J., afled 1890.
Barnett [bārnt], Samuel Augustus, engelsk prest och filantrop, f. 1844, studerade vid Oxfords universitet, prestvigdes 1868, vardt 1872 pastor vid kyrkan S:t Jude i stadsdelen Whitechapel, London, och utnämndes 1893 till domherre i Bristol. B. tillhör den liberala kyrkliga riktningen (»broad church»). Han härjämte sin hustru tagit initiativ eller medverkat till nästan alla filantropiska företag, som på senaste tiden kommit till stånd med syfte att lyfta och uppfostra östra Londons fattiga befolkning, bl. a. fattiglagstiftningens reformerande, »universitetsutvidgnings»-kurser för menige man, välgörenhetens ordnande. Med vänners bistånd har B. låtit bygga Toynbee hall (ett slags arbetareinstitut), och de afgiftsfria konstutställningar af hoplånade värdefulla taflor, som han åvägabragt, hafva funnit en tacksam publik.
Barne-Åsaka, socken i Skaraborgs län, Barne härad. 2,556 har. 823 innev. (1894). Annex till Lekåsa, Vånga kontrakt, Skara stift.
Barnförlamning. Se Poliomyelitis.
Barngudstjenst, särskildt för barn i kyrkor, kapell eller salar anordnad gudstjenst. I äldre tider tillämpades allmänt den svenska skolstadgans påbud att skolungdomen söndagligen skulle bevista högmässogudstjensten under uppsigt af en eller flere lärare, hvarefter predikoförhör anställdes med ungdomen i skollokalen. I nu gällande »Kongl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna läroverk, gifven den 1 Nov. 1878» står föreskriften om dylik obligatorisk kyrkogång ännu qvar, utan att någon ändring deri skett genom de d. 22 Mars 1895 påbjudna förändringar i nämnda stadga. Redan länge har man dock insett, att vinsten af dylikt kyrkotvång är ganska tvifvelaktigt i synnerhet för de yngsta skolbarnen, på hvilka en vanlig, lång, för äldre personer afsedd predikan måste i regeln verka tröttande. Derför har under senare tider skolstadgans föreskrift här och hvar tillämpats så, att kortare högmässogudstjenster anordnats i skolornas bönsalar för skolungdomen och dess anhöriga; på andra ställen åter, såsom i Stockholm, har påbudet på länge icke alls tillämpats. Men på samma gång har man insett riktigheten af grundtanken i påbudet om skolungdomens kyrkogång. Omkr. 1850 började på enskildt initiativ, efter engelskt mönster, s. k. söndagsskolor uppstå i Sverige, både i städerna och på landsbygden, för barnens religiösa undervisning och uppbyggelse. Men egentliga barngudstjenster, med kortare, för barn särskildt lämpad liturgi började hos oss först på 1880-talet, likaledes efter engelskt och delvis efter tyskt mönster. Uppslag till sådana gudstjensters införande i Stockholm gafs af Klara församlings dåvarande kyrkoherde, teol. dr T. F. Grafström, som anordnade särskilda barngudstjenster i församlingens kyrkosal. Ej långt derefter begynte Samfundet Pro Fide et Christianismo genom sina kateketer inrätta barngudstjenster med särskild liturgi hvar eller hvarannan söndag i några af hufvudstadens kyrkor. Ungefär samtidigt hade ock särskilda skolgudstjenster, hufvudsakligen afsedda för de allmänna läroverkens lärjungar, börjat hållas då och då i hufvudstadens olika kyrkor om söndagsmorgnarna, på initiativ af flere prester och lärare. 1890
Källa: Project Runeberg ·
