Berusande drycker. Se Rusdrycker.
1. Berwald, Johan Fredrik, musiker, f. i Stockholm d. 4 Dec. 1787, uppträdde redan i sitt
sjette år som violinspelare och blef i sitt tionde prisbelönt såsom kompositör af en uvertyr. 1800 företog han med sin far konstresor utomlands, studerade derunder violin för Rode och komposition för Vogler samt var under sju års tid anställd som förste violinist vid kejs. teatern i Petersburg. 1813 ingick han i hofkapellet i Stockholm, blef 1816 konsertmästare, 1823 kapellmästare och 1849 emeritus. Död d. 26 Aug. 1861. -- B. var en skicklig orkesteranförare, utmärkt qvartettspelare och aktningsvärd kompositör. Hans kompositioner uppgifvas af honom sjelf till öfver 60 nummer (de flesta otryckta) och utgöras af sonater, rondon, konserter, stråkqvartetter, romanser (Dödsoffer åt bröderna Ramsay, Klagan på stranden, Ack du, för hvilken jag evigt skall ömma m. fl.), festmusik till drottning Desiderias och Oskar I:s kröningar, sorgmusik till Sofia Albertinas och Karl XIV Johans begrafningar, prologer, kantater, operetten L'héroïne de l'amour filial (uppförd i Petersburg 1811), musik till en mängd dramer, bl. a. Odin i Svithiod, Birger jarl, Erik XIV, Turken i Italien, En majdag i Värend m. m. Dessa tonsättningar röja icke någon djupare egendomlighet, men väl klarhet och formskönhet. A. L.
2. Berwald, Franz Adolf, den föregåendes halfkusin, tonsättare, f. i Stockholm d. 23 Juli 1796, studerade under Du Puy, blef 1812 violinist i hofkapellet, nedsatte sig 1829 i Berlin, der han komponerade operetten Der verräther, men slog snart för en tid in på en ny bana och öppnade 1835 ett ortopediskt institut, som egde bestånd till 1840. År 1841 komponerade han i Wien operan Estrella di Soria, som långt senare (1862) blef uppförd i Stockholm. 1842 återvände han till Sverige, der han ifrigt sysselsatte sig med att komponera. Under denna tid tillkommo operetterna Jag går i kloster (gifven 1843) och Modehandlerskan (1845), kantaterna Gustaf Adolf den stores seger och död vid Lützen och Nordiska fantasibilder m. m. Otillfredsställd med dessa styckens mottagande, reste B. 1846 till Paris och Wien, i hvilken senare stad han, med biträde af Jenny Lind, uppförde sin stora tonmålning Ein ländliches verlobungsfest in Schweden, som mottogs med stort bifall äfven i flere andra städer i Syd-Tyskland. 1849 återkom B. till Sverige, innehade 1851--58 disponentskapet öfver Sandö glasbruk, blef 1867 lärare i komposition vid konservatoriet i Stockholm samt fick i uppdrag att omarbeta den svenska koralboken -- ett arbete, som afbröts genom B:s död, d. 3 April 1868.
Franz B. är ett af de förnämsta namnen i den svenska musikens historia, ja på symfoni- och qvartett-kompositionens område måhända det allra förnämsta. Hans operor förmådde, trots stora enskilda skönheter, icke blifva långlifvade. Men såsom instrumental tonsättare är B:s förmåga obestridd och äfven i utlandet högt skattad. Han förenar sjelfständighet, viljekraft och rik fantasi med en ovanlig musikalisk lärdom. Den svåra konsten att tematiskt och kontrapunktiskt behandla ett motiv eger B. i hög grad. Hans orkestrering är mönstergiltig. Hans tydligt skönjbara mönster, hvilket han dock följt, utan all slafvisk imitation, är äfven det bästa, som för den instrumentala tonkonsten öfver hufvud gifves, nämligen Beethoven. B:s g-moll-symfoni samt ett och annat af hans kammarmusik torde vara hans bästa verk; de kunna tryggt ställas vid sidan af Tysklands yppersta alster af andre rangen -- ty ett snille af förste rangen var B. visserligen icke. Utom det redan nämnda komponerade B. uvertyren och den första akten till operan Gustaf Vasa, operan Drottningen af Golconda, orkesterstyckena Humoristiskt capriccio, Elfvornas lek och Hågkomst af norska fjällen, bataljmålningen Slaget vid Leipzig, violinkonsert, duo för piano och violoncell, trior, qvartetter och qvintetter för stråkinstrument och piano, musiken vid den skandinaviska industri-utställningen 1866 m. m. A. L.
3. Berwald, Julia Matilda, operasångerska, dotter till J. F. Benvald, f. i Stockholm d. 14 Okt. 1822, debuterade 1847 med stor framgång i scener ur "Linda" och "Hugenotterna" samt 1848 såsom Rosina i "Barberaren" och som Isabella i "Robert". Sistnämnda år anställdes hon vid k. lyriska scenen, hvarifrån hon afgick 1852, då hon blef gift med f. d. löjtnanten, friherre Knut Åkerhjelm. Hennes roler voro, utom de nämnda, Susanna i "Figaros bröllop", Agata i "Friskytten", Pamina i "Trollflöjten", Alice i "Robert", Adalgisa i "Norma", Maria i "Regementets dotter", Marta m. fl. -- "i hvilka alla hon genom sin vackra röst, sin poetiska uppfattning och sitt fina dramatiska föredrag tillvann sig publikens lifliga sympatier". Död d. 1 Jan. 1877. A. L.