Rusdrycker, såsom njutningsmedel nyttjade alkoholhaltiga drycker, hvilka framställas derigenom att sockerhaltiga vätskor försättas i spritjäsning samt derefter klaras eller destilleras. Sådana vätskor framställas antingen genom mäskning (i det att stärkelsen i potates, säd, majs, ris medelst diastas förvandlas till drufsocker), eller ock användas sockerhaltiga växtsafter. Bland spritdrycker märkas vinet (af drufsaft), fruktvinerna (cider, körsbärs-, krusbärs-, vinbärsvin), ölet (af maltinfusion), mjödet (af honing), punschen och öfriga likörer (af utspädd sprit jämte socker och flyktiga oljor), bränvinssorterna rom (af sockermelass), arack (af ris), konjak (af destilieradt vin) och öfriga slag af bränvin (se d. o.). -- Rusdryckernas olika grad af styrka härrör af deras alkoholhalt. Öl innehåller 4--5 volymproc. alkohol, porter 6--7, piccardon 6--7, bordeaux 9, hvitt vin från Bordeaux 10, de rhenska vinerna 10--11, bourgogne 11, de ungerska 11--16, champagne 12--13, sauterne 13--14, muskat 14, malaga 18, marsala och madeira 18--19, portvin och sherry 19--20, punsch 26, likörer och bränvin i allmänhet 40--50, konjak 50, absint 60 (allt i runda tal). Njutandet af alkoholdrycker medför en tillfällig stegring af hjernans och nervernas verksamhet. Förtärda i större mängd, åstadkomma de öfverretning med följande förslappning. -- välbekanta symtom af ruset eller den akuta alkoholförgiftningen (se Alkoholism).
Förekomsten af rusmedel hos snart sagdt alla folk förklaras deraf att alla gifter, som på menniskans nervsystem hafva ett lifvande eller bedöfvande inflytande, utöfva på henne en trolsk dragningskraft, till följd af att de bringa dels njutning, dels glömska af sorger och bekymmer. Men alla sådana ämnen hafva det gemensamt, att de förleda till en alltjämt fortgående stegring af den mängd, hvari de förtäras, emedan kroppen småningom vänjer sig vid giftet och oupphörligt behöfver större mängder deraf, för att det kortvariga välbefinnandet skall framkallas. Så undergräfves lätteligen helsan. Dagligt bruk af rusdrycker är egnadt att förorsaka kronisk alkoholförgiftning, i det att kroppens väfnader och vätskor genomträngas af giftet. De spirituösa dryckernas verkningar i fysiologiskt och patologiskt hänseende äro hufvudsakligen följande. Alkohol åstadkommer genom sin retning på magens slemhinna en öfverdrifvet stark afsöndring af magsaften, och intagen i större mängd motverkar den matens smältning. Sålunda alstrar den magkatarr med alla dennas ogynsamma inflytanden på kropps- och själstillståndet. Vidare medför den gerna en långvarig katarr i struphufvudet och luftrören, hvilken ger upphof åt en sjuklig utvidgning af lungblåsorna, hvarigenom dessa göras mindre dugliga att ur luften upptaga och tillföra blodet syre. Genom alkoholens inverkan blifva blodkarlens väggar slappa och sköra, hjertat bringas att slå med otillbörlig hastighet, och lätt nog uppkommer fetthjerta, då hjertmuskelns friska kött alltmer förvandlas till en kraftlös, skör väfnad, som ej förmår drifva blodet i jämnt omlopp genom kroppen. Från nämnda förändringar i lungor, blodkärl och hjerta härleder sig bl. a. andtäppa. Med den upprepade utvidgningen af kapillarkärlen följer slutligen blodstockning i de yttersta af dessa, hvaraf drinkarens hy antager en karakteristisk rodnad. Förutom sin inverkan på magen och blodet, skadar alkoholen hela näringsprocessen och åstadkommer en fettdegeneration i flere af kroppens, finaste delar. Då dessa ej längre kunna med vederbörlig lätthet sönderdela det genom blodet tillförda näringsmaterialet, försiggår en riklig, osund fettaflagring öfverallt i kroppen, tyngande och förträngande dennas ädlare delar. Icke minst lida lefvern och njurarna af spritmissbruket (lefverskrumpning och nefrit). Den omständigheten att största delen af de viner och den konjak, som förbrukas, samt ej sällan äfven öl hänsynslöst förfalskas med ämnen, af hvilka åtskilliga äro farliga gifter, ökar i hög grad det skadliga hos dessa drycker. Det är en lika allmän som förrädisk föreställning, att starka drycker öka kroppsvärmen. Dermed förhåller det sig så, att desamma väl komma blodet att strömma rikligare till huden, som sålunda blifver varmare, hvilket gör, att man känner värme, men värmet afgifves då från kroppen, hvars normala temperatur i sjelfva verket nedsättes. Derför frysa druckna personer ihjel i köld lättare än andra. Dryckesmissbruket gör menniskan betydligt känslig för årstidernas vexlingar, kommer henne att åldras i förtid, alstrar disposition för gikt och reumatism samt yttrar sig äfven i nedsatt synförmåga. Kroppens motståndskraft mot tillstötande sjukdomsinflytelser försvagas i hög grad, liksom utsigten till att med lifvet genomgå någon svårare kirurgisk operation (suparen har ett mycket dåligt »läkekött»). -- Genom blodet verkar alkoholen på hjernan och nerverna. Detta gift är i sjelfva verket nära beslägtadt med de narkotiska medlen, ehuru det vanligtvis räknas till de stimulerande. Väl framkallar alkoholen för en stund en känsla af förhöjd kraft och lifslust. Inbillningskraften kan deraf röna väckelse, tankarna följa hvarandra hastigare. Men förmågan att kontrollera en tankeföljd minskas, liksom ock snabbheten och klarheten i yttre sinnesförnimmelser. I hög grad omtöcknas minnet genom alkohol. Den kan omsider åstadkomma organiska försämringar i hjernan och gifva upphof åt slag (som består i bristning af blodkärl i hjernan), kronisk alkoholism, delirium tremens, fallandesot eller obotliga sinnessjukdomar. Äfven i ryggmärgen uppstå sjukliga förändringar, hvilka främst uppenbara sig i den kännetecknande darrningen. Organisk försämring i nerverna samt olika slags nervsjukdomar äro äfven vanliga följder.
Ur ärftlighetens synpunkt hafva tungt vägande skäl mot alkoholmissbruket framstälts; det alstrar nämligen själsliga, moraliska och fysiska missbildningar hos afkomman. Barnen få klen kroppskonstitution; de blifva ömtåliga och underkastade flerehanda rubbningar i nervsystemet. Man träffar hos dem en mängd fall af skrofler, hydrocefalus, fallandesot, hysteri, hypokondri, döfstumhet, idioti, sinnesrubbning, könsimpotens och oemotståndligt dryckenskapsbegär, liksom de ofta visa grymhet, förstörelselust, oläraktighet och cynism. Barnets hjerna blifver mycket ofta en förminskad afbild af faderns, med frön till samma laster; dessa barn blifva lätt brottslingar eller ock ytliga, inskränkta och sinliga hvardagsmenniskor. En hafvande qvinnas bruk af spritdrycker inverkar direkt farligt på fostret, liksom ammans på dibarnet. Alla af ärftlig alkoholism härrörande lyten kunna öfverföras från föräldrar, som aldrig gjort sig bemärkta för dryckenskap. Ett länge fortsatt bruk af spritdrycker intill en gräns nära ruset är i detta fall måhända allra farligast. Få äro de barn, som undgå olycksarfvet; det förrådes nästan alltid af något yttre eller inre drag.
I fråga om följderna i moraliskt afseende intyga flere af de mest framstående brottmålsdomare, att dryckenskapen är den förnämsta källan till brott. Det är i mellanstadierna mellan nykterhet och rus, som de flesta brott uttänkas och begås. Nervsystemets öfverretning åstadkommer i lindrigare fall en excentrisk häftighet af små anledningar jämte slö likgiltighet gent emot mycket, som borde egga själen. Sålunda beredes jordmånen för sinlighet och frestelser till brott. Tjufnad, mordbrand, dråp, rån och sjelfmord begås icke minst af långt hunna drinkare. Rusdryckerna undergräfva först och främst sjelfbestämmelsen, förtaga viljans kraft att stå emot dryckesbegäret, förlama småningom samvetet och sjelfaktningen, döfva känslan af ansvar, lösa förtegenheten, göra menniskor opålitliga, slappt medgörliga, ohederliga och cyniska, dåliga såsom familjemedlemmar, såsom medborgare och vänner. Värst sköflas hemmen af dryckenskapen, och dess skuld i mängden af olyckliga äktenskap och vanvårdade barn är stor.
Ej mindre nedslående äro de verkningar, som i socialt hänseende kunna påvisas. Drinkaren är en dålig arbetare, och rusdryckernas allmänna bruk försvårar ofantligt hvarje varaktig förbättring i de kroppsarbetande klassernas ställning. Mot det ofta hörda påståendet att fattigdom alstrar dryckenskap i högre grad än dryckenskap alstrar fattigdom må det faktum framhållas, att superiet konstant tilltager under »goda» tider. Dryckenskapen alstrar först fattigdom och drifver den sedan utöfver den gräns, der bot är möjlig. De oerhörda penningsummor, som årligen till ingen nytta bortkastas på starka drycker, göra, att folket ej får råd till att i önskvärd mån köpa andra varor, och sålunda tynar industrien. -- Enligt statistiska uppgifter hafva t. ex. i Danmark 30 proc. af de under senaste årtiondet å fattighusen intagna hamnat der till följd af (eget eller föräldrars) fylleri. I Preussen hafva 15 proc., i England 21 proc. af de män, som under senaste årtiondet vårdats å dårhus, blifvit sinnesrubbade genom dryckenskap. I flere land (Frankrike, Belgien, England m. fl.) har på senare tiden antalet sådana sjuka tillväxt oproportionerligt till folkmängden, hvilket antages stå i samband med det allt allmännare bruket af starka drycker. I Danmark voro under början af 1870-talet 43 proc. af de män, som begingo sjelfmord, drinkare. Nära 50 proc. af alla i Sverige under senaste årtiondet foröfvade dråp och 75 proc. af förbrytelserna mot offentlig myndighet hafva försiggått under rusets inflytande. Minst 9 proc. af dödsfallen i vårt land härledas direkt från alkoholmissbruket, och 10 proc. af sinnesslöa barn i skolåldern derstädes äro barn af drinkare. Svårt är att beräkna de förluster å lif och egendom, hvilka timat genom onykterhet hos sjökaptener, lotsar, lokomotivförare, officerare i krig o. s. v. Det må endast nämnas, att halfva antalet af de skeppsbrott, som drabba engelska fartyg, ledas tillbaka till denna orsak. Faktiskt är äfven, att det långt drifna nyttjandet af spritdrycker inverkade ofördelaktigt på franska krigföringen 1870--71, och att brandanstiftarna under sista Paris-kommunen hemtade sina ingifvelser ur samma källa. En annan för samhället vigtig sida af saken är att medellifslängden förkortas och rasen försämras genom dryckenskap.
En vigtig plats bland orsakerna till alkoholmissbruket intages af vanans, exemplets och de nationella fördomarnas makt. Begäret har blifvit en förvärfvad instinkt hos hela folk. Dryckesvanorna i umgängeslifvet äro så mycket svårare att utrota, som de hänga nära tillsammans med sådana företräden som gästfrihet, frikostighet och förfinadt skick. Ett mera aflägset ursprung till nämnda vanor är att söka i de sprithaltiga dryckernas nyttjande såsom läkemedel. Det är läkarnas råd och föreskrifter, som fordom fostrat och länge vidmakthållit tron på alkohols oumbärlighet för dieten, helsan och arbetskraften. Emellertid hafva läkarna gått i förtruppen för innev. århundrades nykterhetssträfvanden, i synnerhet i England. Der utfärdades bl. a. 1847 en af mer än 2,000 läkare undertecknad förklaring mot nämnda folkopinion, hvari äfven försäkrades, att man utan ringaste fara kan upphöra med bruket af spritdrycker plötsligt eller gradvis. Jfr Nykterhetsrörelsen.