Birger Petersson

Birger Petersson (B. Persson till Finstad), lagman, den hel. Birgittas fader, tillhörde en slägt, som utmärkt sig lika mycket genom sina medlemmars myndighet och anseende som genom deras frikostighet mot kyrkan. Hans fader, Peter Andersson, var riksråd och lagman i Tiundaland, och sjelf nådde han samma värdigheter. Som lagman i Tiundaland samlade han, med biträde af tolf förfarna män, och lämpade efter tidens behof de inom Folklanden (Tiundaland, Attundaland, Fjerdhundaland) gällande rättssedvänjorna, hvilka förut endast delvis voro i skrift atfattade. Kodifikationen tingslystes och bekräftades 1296 i den omyndige konung Birgers namn. I sammanhang med den gemensamme lagens införande sammanslogos de tre folklanden till en lagsaga -- Uplands --, uch Birger blef dennas förste lagman. 1316--18 innehade han likväl icke sysslan, ovisst af hvad skäl. I striden mellan konung Birger och hertigarna Erik och Valdemar stod han alltjämt på de senares sida. Han deltog vidare i uppgörandet af det s. k. häfdaskiftet, eller den provins- och egendomsfördelning hertigarna emellan, hvilken stadfästes i Lödöse 1315. Äfven insattes han, jämte Matts Kettilmundsson och andra, till exekutor af de fångne hertigarnas i Jan. 1318 upprättade testamente, och s. å. väpnade han Uplandsallmogen till deras befrielse. Efter deras död förenade han sig med de andre stormännen kring hertig Eriks unga enka, Ingeborg, såsom hvars rådsherre han nämnes, och återinträdde i sitt lagmansämbete. "För sin trogna tjenst och förluster under kriget" belönades han med Algö gård och underlydande i Södermanland. Då Magnus Eriksson valdes till konung, ingingo B. och flere andra herrar en förbindelse till framtida skydd mot sådana öfvergrepp -- i synnerhet i beskattningsväg --, till hvilka konung Birger och hertigarna gjort sig skyldiga, och han var en af de 35 herrar, som 1322 i Skara ingingo den högtidliga föreningen mot den tilltagsna enkehertiginnan Ingeborg och hennes gunstling, främlingen Knut Porse. B. var en rik man. Han var, efter den tidens kraf, äfven en from man. Så testamenterade han mycket gods och penningar till kyrkan och vallfärdade, 1321, till Rom. Ett minne af denna resa är den skrifvelse, som från Avignon nämnda år utfärdades af (titulär-) patriarken Egidius af Alexandria, två ärkebiskopar och elfva biskopar, och i hvilken 40 dagars aflat lofvades dem, som bådo eller öfvade barmhertighetsverk för B:s helsa, medan han lefde, och för hans själ, när han gått hädan, andäktigt åhörde predikan i hans närvaro eller mottogo almosor af hans hand. Säkert utverkades icke denna kyrkliga nåd utan stora summors vältaliga mellankomst. Han dog 1327 och ligger -- jämte sin andra hustru, Ingeborg (d. 1314), dotter af lagmannen Bengt Magnusson och Sigrid den fagra -- begrafven i Upsala domkyrka. I vapnet förde han två nedvända vingar. J. Th. W.