Böttiger, [Lars Fredrik] Carl Vilhelm (de första två förnamnen bortlade han som ung), universitetslärare, skald, literaturhistoriker och språkforskare, föddes i Vesterås d. 15 Maj 1807. Farfadern, akademiapotekaren i Upsala Daniel Vilhelm B., som under Fredrik I:stes regering från Sachsen överflyttade till Sverige, var af samma slägt som Johann Friedrich Böttger (se ofvan). Efter att hafva genomgått trivialskolan och gymnasium i sin födelsestad tog B. 1825 studentexamen i Upsala, der han 1833 blef filosofie doktor, samma år e. o. biblioteksamanuens, 1834 docent i praktisk filosofi, 1839 e. o. adjunkt i tyska och italienska literaturen, 1845 e. o. professor i modern literatur samt 1856 professor i estetik och modern literatur. Efter det sistnämnda lärarebefattning delats i tvänne, öfvertog B. 1858 genom eget val professuren i ny europeisk lingvistik och modern literatur, hvilket ämbete han innehade till 1867, då han erhöll afsked såsom emeritus. -- 1847 blef han (efter sin svärfader, Esaias Tegnér) ledamot af Svenska akademien, 1853 af Vetenskapssocieteten i Upsala, 1870 af Vitterhets hist. o. ant. akademien samt 1878 hedersledamot af Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle, i hvilket han från 1843 varit arbetande ledamot. Bland de utländska lärda samfund, som invalt honom till ledamot, må nämnas Accademia degli Arcadi i Rom (1855). 1865--66 var han ledamot och ordförande i Kommissionen för behandling af åtskilliga till språkundervisningen inom elementarläroverken hörande frågor. -- B. har företagit flere utrikes resor, bl. a. 1835--36 i Tyskland, Österrike, Ungern, Italien, Frankrike och Holland, 1839--40 i Tyskland, då han nära ett år uppehöll sig i Berlin (från hvars universitet han 1842 fick anbud på en lärareplats), samt 1851 i norra Italien och de raetoromanska kolonierna i vestra Tyrolen och Graubünden. -- I vårt land var B. en af de förste, som påyrkade ett djupare studium af de moderna språken, hvilka förut ej ansetts värdiga en vetenskaplig behandling. Han blef ock den, som vid Upsala högskola införde de romanska språkens lingvistik, för hvilket ämne han ifrigt verkat både genom utgifna skrifter och genom offentlig undervisning, särskildt under en flerårig föreläsningskurs öfver Dantes "Commedia divina".
B. framträdde tidigt som skald och emottogs som sådan med stort bifall. Redan i Ungdomsminnen från sångens stunder (1830, 3:dje uppl. 1834) och Nyare sånger (1833) möta vi en ovanlig finhet i uppfattningen och en intagande enkelhet, som står i bjert motsats till den fosforistiska svulsten, hvilken just vid denna tid hade nått sin höjdpunkt. Mot dessa qväden har dock med skäl anmärkts, att den känslostämning, som genomgår dem, är alltför vemodig och svärmisk. Lyriska stycken (af hvilka 1:sta h. utkom 1837, kort efter författarens återkomst från Italien, och 2:dra h. 1839) beteckna öfvergången till en friskare lifsåskådning. I dem finna vi samma innerlighet och åskådlighet som i de föregående, men ett ännu större välde öfver formen och ett ännu vänare språkligt behag. B. har sedermera städse gått framåt och genom en stor mängd skrifter i bunden och obunden stil visat sig vara en af samtidens störste mästare i svenska språkets konstnärliga behandling. Af Svenska akademien har B. fått emottaga flere belöningar, näml. 1833 den mindre guldpenningen, för skaldestycket Gustaf Adolf vid Lützen. 1834 ett s. k. hedersaccessit, för Mötet på Odins hög, 1840 det af Karl XIV Johan stiftade priset för literära förtjenster, och 1845 ett pris (100 dukater) för en Sång öfver Karl XIV Johan. På scenen mottogs med stort bifall Nationaldivertissement (1843) och En majdag i Värend. Tillfällighetsstycke i en akt (s. å.). Bland de mest kända af B:s senare dikter äro Den gamle kungen (1841), En visa om Peter Persson (s. å.), tre sonettcykler (Kungarna o. s. v.), Italia (i "Frey" 1845), som innehåller en förutsägelse om Italiens befrielse genom en hjelte, hvars valspråk skulle blifva "folkens rätt", Blad på Disas graf (1866), Bernhard von Beskow. Minnessång (1868) och Till enkedrottning Josefina d. 13 Juni 1873 (i Sv. akademiens namn). Många af hans smärre dikter äro satta i musik af Geijer (Stilla skuggor, Den sofvande flickan m. fl), A. F. Lindblad, Tullberg (Hjeltar, som bedjen m. fl.), Nordblom, Randel, Josephson (Fogeln i November m. fl.), fru Matilda Montgomery-Cederhjelm (Tänk någon gång) och flere andra tonsättare. -- Jämväl såsom minnestecknare och literaturhistorisk författare intager B. ett mycket framstående rum. Bland skrifter på dessa områden må nämnas Lefnadsteckning öfver Esaias Tegnér (1847, tryckt dels särskildt, dels såsom inledning till Tegnérs "Samlade skrifter", hvilka af B. utgåfvos 1847--51), Inträdestal i Svenska akademien (öfver Tegnér, 1847), Minnestal öfver prins Gustaf (2 upplagor 1852) samt följande i Sv. ak:s Handl. intagna arbeten: Om Dantes lif och skrifter (39:de d., 1865), minnen af Samuel Ödmann (43:dje d., 1868), J. H. Kellgren (45:te d., 1870) och E. J. Stagnelius (47:de d., 1872), Auroraförbundet i Upsala. Literaturhistorisk skildring (49:de d., 1874), Dantes Commedia divina. Öfverblick (50:de d., 1875) och minne af Nils von Rosenstein (52:dra d., 1877). -- Bland hans öfriga skrifter, hvilka mest utgöras af dissertationer och tidskriftsuppsatser och som företrädesvis afhandla estetiska, literaturhistorika och filosofiska ämnen, må nämnas Italienska studier (1853), innehållande en afhandling med titeln "Om den italienska kulturens förhållande till den romerska" och en "Om den äldsta italienska poesien" samt öfversättning och förklaringar till de sju första sångerna af Commedia divina och de tre första sångerna af Gerusalemme liberata (af hvilka den första afhandlingen samt tolkningarna af Dante och Tasso förut utgifvits i disputationsform), Rhetoromanska språkets dialekter (1851--54), Kritisk skärskådning af Schillers äldsta lyrik (1854), Bidrag till kännedomen om etruskerna (inbjudningsskrift till filos. doktorspromotionen 1857) och Undervisningsfrågans ställning och utveckling hos de gamle romarna (inträdestal i Vitterh. hist. o. ant. akademien, tryckt dels särskildt, 1875, dels i sjunde delen -- ny följd -- af nyssnämnda akademis Handl., 1876). I tidskrifterna "Mimer", "Heimdall", '"Svenska literaturföreningens tidning" och "Frey" m. fl. finnas ganska många uppsatser och bidrag af B:s hand. Åtskilliga af hans skrifter äro öfversatta till främmande språk (danska, tyska, engelska och holländska). De flesta af hans poetiska och några af hans prosaiska arbeten äro upptagna i de fem hittills utkomna banden Samlade skrifter (1856--76).