Chalcedon

Chalcedon (Kalcedon), Grek. Chalkedon, stad i det forna Bitynien, belägen vid Bosporen, midt emot Bysantium (Konstantinopel). Det grundlades omkr. 684 f. Kr. af megarerna. 505 f. Kr. eröfrades det af perserna, intogs 74 f. Kr. af romarna, plundrades 259 e. Kr. af goterna, eröfrades 609 å nyo af perserna samt stormades och ödelades 1338 af turkarna. I C. funnos åtskilliga tempel och ett orakel. På det ställe, der denna stad var belägen, ligger nu den turkiska byn Kadi Keni. -- 451 hölls i C. det fjerde ekumeniska (allmänna) kyrkomötet, som afsatte biskop Dioskuros och arkimandriten Eutyches från deras ämbeten samt fördömde både nestorianismen och cutychianismen. Det symbolum, som mötet uppställde, innehåller, att "Kristus är sann Gud och sann menniska, till sin gudomliga natur född af evighet och lik Fadern i allt, till sin menskliga natur född i tiden af Maria, jungfrun och gudaföderskan, och oss menniskor i allting lik, blott utan synd, samt att efter Kristi menniskoblifvande personens enhet består i två naturer, hvilka äro utan sammanblandning och förvandling, men tillika oupplösligt och oskiljaktigt förenade". Detta symbolum (det chalcedoniska) blef antaget både af den grekiska och den romerska kyrkan.