Charlotta (Maria C. Amalia Augusta Victoria Klementina Leopoldina), f. d. kejsarinna af Mejico, dotter af Leopold I af Belgien och dotterdotter af konung Ludvig Filip, föddes d. 7 Juni 1840, förmäldes d. 27 Juli
1857 med ärkehertig Ferdinand af Österrike, hvilken 1864 under namnet Maximilian sattes till kejsare i Mejico. C. var i hög grad ärelysten, och det var till stor del i följd af hennes uppmaningar, som Maximilian mottog kejsarekronan. Efter ankomsten till Mejico arbetade hon med ifver på befästandet af hans tron. Hon förmådde sin gemål att stanna qvar i landet, äfven sedan Napoleon 1866, med anledning af Förenta staternas hotande språk, tillbakakallat den franska hjelpkåren, och hon begaf sig sjelf i Aug. s. å. till S:t Cloud för att utverka de franska truppernas qvardröjande och för att begära ytterligare undsättning. Ändamålet med resan nåddes icke. Hon vände sig då till Rom, i hopp att påfven skulle gå in på ett för Maximilian gynsamt konkordat. Äfven detta misslyckades. Medtagen af resans besvärligheter och af själsskakningar samt öfverväldigad af förtviflan, greps hon af vanvett. Hon vistades en tid på slottet Miramar (nära Triest), men fördes i Juli 1867 till Belgien, der hon sedan dess uppehållit sig på slottet Tervueren (nära Bruxelles), åtnjutande den bästa kroppsliga helsa, men till själen obotligt sjuk. Hon blef enka d. 19 Juni 1867.