Comitia, Lat., "komitier", namnet på folkförsamlingen i det gamla Rom. På komitierna uppträdde folket, d. v. s. medborgaresamhället, ordnadt i sina särskilda politiska afdelningar och utöfvade sin herskaremakt (suveränitet) genom folkbeslut, antingen såsom lagstiftande, såsom dömande eller såsom väljande. Senaten var i förhållande till komitierna egentligen en förberedande rådsförsamling, men under större delen af republikens tid låg i tillämpningen makten hos senaten, hvars vilja och råd utfördes af de verkställande ämbetsmännen. Graccherna gjorde åter gällande folkförsamlingens formelt obestridda rätt att afgöra vigtigare frågor, och derefter kämpade senaten och folkförsamlingen om makten. Den senare församlingen, som bestod af en ständigt vexlande mängd, bland hvilken fans mycket stadsslödder, kunde dock i längden ej vara vuxen uppgiften att styra ett vidsträckt rike, i synnerhet sedan medborgarerätten hade blifvit utsträckt till Italiens innebyggare och primärförsamlingen af romerska medborgare sålunda omfattade en befolkning, som var spridd öfver ett stort landområde.
Komitierna voro af tre slag: 1) Comitia curiata, der folket -- till en början och sannolikt långt in i republikens tider endast patricierna -- var indeladt i curier (se Curia). Der valdes konungar, der meddelades imperium åt dem och sedermera åt de högre ämbetsmännen och der afgjordes vissa till familjerätten hörande ärenden. Det är en omtvistad fråga huruvida den stadfästelse, som erfordrades för beslut af centurieförsamlingarna, meddelades af de patriciska curierna eller af senatens patriciska medlemmar. 2) Comitia centuriata, på hvilka folket var indeladt i klasser och centurier. Deras befogenhet bestod i att välja högre ämbetsmän, stifta vigtigare lagar och utöfva folkets domsrätt i brottmål. 3) Comitia tributa, der folket röstade efter tribus. De anses vanligen hafva uppkommit 449 f. Kr., men sannolikt blefvo de då endast förändrade. Skilnaden emellan comitia tributa och plebejernas församlingar är icke fullt utredd. Visst är, att tribusförsamlingarnas befogenhet och betydelse småningom utvidgades; de fingo icke blott förrätta val af lägre ämbetsmän, utan egde äfven lagstiftande makt.
Komitierna skilde sig från de folkförsamlingar, som benämndes contiones, derutinnan att å de senare beslut icke fattades. Komitierna höllos på forum eller marsfältet och föregingos af fogelskådning. Förhandlingarna leddes af en ämbetsman. Omröstningen skedde öppet till omkr. midten af 2:dra årh. f. Kr., hvarefter den blef sluten i alla slags komitier. -- Under kejsaretiden förlorade komitierna all betydelse och upphörde slutligen alldeles. R.Tdh.