Curia (Kuria), Lat. 1. Afdelning af folket i Rom. Enligt uppgift indelade Romulus folket i tre tribus, med tio curior i hvarje och tio gentes (slägter) i hvar curia. I spetsen för en curia stod en föreståndare, curio, som skötte offren och de heliga bruken; äfven hade hvarje curia ett samlingsrum med samma namn. Så vidt man kan finna, voro curiorna afdelningar af det patriciska samhället, och ordet curia betydde såväl distrikt eller jordområde som medborgareförening. När plebejerna fingo plats inom curiorna är omtvistadt; sannolikt skedde det först långt fram i tiden. Curiorna bildade Roms första beslutande folkförsamling och bibehöllo ända in i senare tiden rätten att bekräfta vissa beslut, ehuru denna rätt sedan urartade till en tom formalitet. De trettio curiorna representerades slutligen af trettio liktorer. -- 2. Samlingslokal för den romerska senaten. Flere sådana lokaler funnos, t. ex. Hostilia (på norra sidan af forum), hvilken i 600 år lär hafva användts vid senatens sammankomster. R. Tdh.
3. Ämbetsverk, högsta myndighet, furstehof (t. ex. länskuria, curia feudalis, vasallhof). Företrädesvis betecknas numera med curia den romerska curian, d. v. s. det påfliga kabinettet och den påfliga ämbetsmannakåren. Denna curia är delad i flere kollegier: det påfliga konsistoriet (samtlige kardinalerna under påfvens ordförandeskap), hvilket besluter om vigtigare regeringshandlingar, samt kongregationerna och de särskilda afdelningarna af det påfliga sekretariatet.