Cyanotypi (af Grek. kyanos, blå, och typos, aftryck), fotografiskt blåtryck l. pausförfarande, ett af Sir John Herschel 1842 uppfunnet fotografiskt kopieringssätt, lemnar efter teckningar på t. ex. kalkerpapper negativa blåa kopior, d. v. s. kopior med hvita linier på blå botten. Den ljuskänsliga lösningen, bestående af 8 delar rödt blodlutsalt, 10 delar citronsyrad jernoxidammoniak och 70–100 delar vatten, förvaras i mörker och är ganska hållbar. Medelst en bred borstpensel bestrykes dermed väl limmadt ritpapper, som derefter får torka. Papperet kopieras under en fotografiplåt eller, vanligast, under en teckning, tills smutsgula linier framträda på mörk botten, och lägges derefter i en skål med rent vatten, hvilket ombytes, så länge tvättvattnet färgas. Linierna stå slutligen rent hvita på blå botten. Cyanotypien har särdeles stor användning, då det gäller kopiering af arkitektritningar o. d., och lemnar mycket hållbara kopior. A. R–al.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cyanotypi
Ämne: Grafiska konster och konsthantverk · Målare, konstnärer och konst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 348 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗