Dacien, Lat. Dacia, romersk provins under kejsaretiden. Det omfattade landet mellan Teis, Donau, Dnjestr och Karpaterna samt motsvarade således östra delen af Ungern, Siebenbürgen, Rumania och Bukovina. Landets förste kände innevånare voro geterna, ett krigiskt folk, som än understödde, än bekämpade de macedoniske konungarna. Geterna blefvo vid början af vår tideräkning undanträngda af dacierna, hvilka ofta gjorde infall i det romerska riket, tills kejsar Trajanus lyckades besegra dem (101--103) och förvandla Dacien till romersk provins (106). En del af det öfvervunna folket drog längre åt öster; de som kvarstannade uppblandades snart med inflyttande romerska kolonister. Från detta blandningsfolk härstamma förmodligen Rumanias nuvarande innevånare.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dacien
Ämne: Germaner och romerska gränsprovinser · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 734 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗