Dextrin (af Lat. dexter, höger, så kalladt med afseende på ämnets egenskap att vrida polarisationsplanet åt höger), kem., ett med stärkelse, gummi och cellulosa isomeriskt kolhydrat, C6 H10 O5, som bildas derigenom att stärkelse upphettas eller påverkas af malt eller svafvel och utspädd svafvelsyra. Det upptäcktes 1833 af Biot. Dextrin är ett amorft, gummilikt, i vatten lösligt, men i alkohol olösligt ämne, som har stor användning i industrien, förnämligast som s. k. förtjockningsmedel vid tygtryck. Den temperatur, vid hvilken stärkelsen förvandlas till dextrin, är omkr. 210° C. Dextrin uppstår t. ex. vid gräddning af bröd och utgör en hufvudsaklig del af brödets skorpa. Om stärkelse genomfuktas med mycket utspädd salpetersyra samt torkas och derpå upphettas, bildas dextrin redan vid omkr. 100°. Det är på det senare sättet, som det vanligen beredes. Det bildar då små gulhvita korn, som likna stärkelse, men lösas i vatten. Sålunda beredt kallas det äfven leiokom eller rostgummi. Genom uppvärmning af stärkelse med vatten och malt till 60°--75° bildas likaledes
dextrin, men derjämte äfven drufsocker. Till följd deraf innehåller öl dextrin. P. T. C.