Drufsocker, Dextros, Glykos, kem., ett kolhydrat, som är allmänt utbredt i växtriket, företrädesvis i söta frukter och bär (särdeles rikligt i vindrufvor), och som i djurriket träffas i blodet samt (vid s. k. sockersjuka till högst betydlig mängd) i urinen. Honing är en blandning af vanligt socker (rörsocker) samt drufsocker och ett dermed beslägtadt ämne, levulos. Drufsocker bildas af en mängd andra kolhydrat, t. ex. stärkelse, cellulosa och dextrin, genom inverkan af ferment eller syror. Sådant socker uppstår äfven när stärkelse blandas med varmt vatten och diastas eller kokas med utspädd
svafvelsyra. Dess sammansättning motsvarar formeln C6 H12 O6, och det innehåller således H2 O (vatten) mindre än cellulosan och stärkelsen samt 1/2 H2 O mindre än rörsockret. Också öfvergå, genom kemisk förening med vatten, dessa ämnen till drufsocker, under medverkan af ferment eller syror. Af rörsocker bildas dervid, utom drufsocker, den förut omnämnda levulosen. Drufsockret innehåller 2 H mindre än mannit eller mannasocker, till hvilket ämne det förhåller sig som en aldehyd till en alkohol. Det är en sött smakande, hvit, kornig massa och bildar ej tydliga kristaller. I vatten löses det lätt, men ej så lätt som rörsocker. Vid inverkan af jäst råkar det hastigt i spritjäsning, på hvilket förhållande såväl vinberedningen som bränvinsbränningen och beredningen af öfriga jäsdrycker grunda sig. Från rörsocker skiljes drufsockret lätt genom sin mindre söta smak samt genom sin egenskap att fälla röd kopparoxidul ur en alkalisk lösning af kopparoxid och att svärtas vid upphettning med alkalilut. Upphettas det, så förlorar det vatten och gifver ett brunt, bittert smakande ämne, som användes till färgning af rom och andra spritdrycker. En lösning af drufsocker vrider polarisationsplanet åt höger. Deraf namnet dextros (af Lat. dexter, höger). P. T. C.