Dingon, Canis Dingo, zool., äfven kallad varragalen, ett till de köttätande rof djuren (Carnivora) och hundslägtet hörande djur, som skiljer sig ifrån den vanlige hunden företrädesvis genom den raka svansen, hvartill kommer att det till utseendet påminner om räfven, ehuru det är betydligt större och starkare än denne. Färgen är på de öfre kroppsdelarna i allmänhet ljust röd, der och hvar med svarta strån, på undersidan hvit. Liksom alla vilda hundar har äfven dingon lång nos, korta öron, yfvig, hängande svans och små, sneda, om elakhet vittnande ögon. Han är Nya Hollands enda äkta rofdjur och träffas tämligen allmänt i täta skogar eller ute på slätterna. Äfven i lefnadssätt och vanor har dingon stor likhet med räfven. Liksom denne håller han sig om dagen gömd i hålor -- åtminstone i trakter, der han icke känner sig fullt säker -- och kommer fram först emot nattens inbrott, för att börja sina ströftåg. Sällan jaga flere af dessa djur tillsammans; endast der åtel lockar, kan man stundom få se dem i större skaror. Med rätta anses dingon för boskapshjordarnas värste fiende, emot hvilken befolkningen tid efter annan företager formliga utrotningskrig. Vid ett enda schäferi lära icke mindre än 1,200 får hafva inom tre månader fallit offer för dingons roflystnad. Kanske ännu större skada gör
dingon genom den gränslösa förskräckelse, som hans åsyn injagar hos fåren, hvilka, vansinniga af skrämsel, störta åt alla håll ut på stepperna, der de falla offer för nya fiender, törst o. s. v. Har dingon tillfälle att fly, undviker han alltid menniskan och ådagalägger med verkligt mästerskap räfvens slughet och list; men i motsatt fall vänder han sig med förtviflans raseri mot sina fiender. J. G. T.