Engsö (Ängsö), herresäte på Engsön i Engsö socken af Vestmanlands län. 3 mtl säteri, med underlydande hemman och lägenheter tillsammans 32 2/8 mtl, allt taxeradt till 502,900 kr. Arealen 3,633 har (7,359 tnld), af hvilka 1,086 har (2,199 tnld) åker. -- E. är ett af mellersta Sveriges äldsta och märkvärdigaste herresäten, hvars anor man genom handlingar kan spåra ända till 1200-talet. Den förste kände egaren var Riseberga kloster, som 1272 bortbytte åtminstone en del af ön till "Greger, den aflidne jarlens (sannolikt Birger Jarls) son", hvars afkomlingar kallats Läma-slägten. Derefter innehades E. af hertigarna Erik och Valdemar, hvilka 1307 lemnade det åt drottsäten Abjörn Sixtensson (Sparre). 1360 kom det genom giftermål till Bjelkeätten, 1395 till slägten Oxenstjerna och 1453 till Fader Ulfsson (Sparre). Dennes son riksrådet Bengt Fadersson byggde, omkr. 1480, ett stort stenhus, som ännu utgör det nuvarande slottet. Det var väl befäst med murar och vallar, så att slottet måste undergå en formlig belägring, innan det
1522 föll i Gustaf I:s händer, som då lät rasera befästningarna. Genom giftermål kom E. 1538 till Trolleslägten, 1588 till Posseslägten och troligen 1630 till den nu lefvande Sparreslägten (genom Elsa Posses giftermål med Per Sparre till Sundby, hvilken lät sätta slottet i det skick, hvari det ses i Dahlbergs Svecia-verk). Sparreslägten innehade godset till 1710, då det såldes till grefve Karl Pipers fru, Kristina Törnflycht, hvilken 1747 gjorde det till fideikommiss inom Piperska slägten. Nuvarande innehafvaren är f. d. majoren grefve Ludvig Piper. Slottets nuvarande skick härrör hufvudsakligen från den bekante mecenaten grefve Karl Fredrik Piper, hvilken 1740--48 underkastade det en grundlig reparation. Det är ett nästan tärningformigt stenhus af fyra våningars höjd, med ett torn midt på taket. Bland konstsaker, som derstädes förvaras, äro den s. k. konung Karl Knutssons pokal och Engsö kedja de märkvärdigaste. -- E. hade från urminnen tid egen domsrätt, kallad hals- och handrätt. Domstolen var sammansatt af en lagläsare samt en nämnd af tolf bönder, hvilkas dom underställdes Engsö egare, som kunde mildra eller fastställa till och med lifssaker. Denna rätt upphäfdes d. 21 Nov. 1691. Likaså hade egaren jus episcopi et ecclesiae, d. v. s. Engsö-godset lydde ej under något biskopsstift. I sammanhang med hals- och handrättens upphäfvande lades Engsö under Vesterås biskopsstift.