Epifys (af Grek. epiphysis, tillväxt), anat., vissa å sin yta i större eller mindre utsträckning broskklädda delar af ben, hvilka delar utgå ur egna förbeningspunkter -- särskilda från det öfriga benets -- och hvilka sedan sammanväxa med benet, så att de slutligen utgöra ett dermed sammanhängande helt. Vanligen af större omfång än den öfriga delen af det ben de tillhöra, bilda epifyserna på de cylindriska benen yttersta betäckningen på dessas svällda ledändar. Ofta räknar man äfven angränsande svällda del af det egentliga hufvudstycket af benet till epifysen. Det mellan benets båda ändar (epifyser) belägna stycket (eller "skaftet") kallas diafys. G. v. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Epifys
Ämne: Anatomi och vävnadslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 599 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗