Eskilstuna, uppstad i Södermanlands län, på ömse sidor om den genom kanaler segelbara
Eskilstuna-ån, 7,5 km. (0,7 mil) från dess utlopp i Mälaren, upptager, med tillhörande stadsjord, 228,5 har (463 tnld.) 7,692 innev. (1879). E. bestod förr af den ö. om ån belägna "Gamla staden" samt de på vestra sidan liggande "Nystaden" och "Fristaden". Den sistnämnda uppstod 1771, då arbetare i jern, stål och metaller fingo rättighet att der nedsätta sig och idka sin handtering fria från kronoutskylder, tull och accis, mot skyldighet att hafva en verkstad i hvarje gård. Genom k. reglementet d. 2 Mars 1833 förenades "Gamla staden" och "Fristaden" till ett samhälle med lika fri- och rättigheter under gemensam benämning Eskilstuna fristad. I senare tid har en ny stadsdel tillkommit genom bebyggande af den n. om "Gamla staden" belägna, genom k. brefven d. 28 Aug. 1829 och d. 10 Maj 1861 från Eskilstuna kungsladugård afsöndrade marken. 1867 omreglerades staden, i det att "Nystaden" och "Fristaden" sammanslogos till en stadsdel, "Vester", och af "Gamla staden" och f. d. kungsladugårdsmarken bildades stadsdelarna "Norr" och "Söder". Intill "Vester" ligger Karl Gustafs stad, som, utom i polisärenden, hör till Fors socken och Vester-Rekarne härad. Staden, hvars hus, tomter och jord 1876 upptogos till 3,183,000 kronors taxeringsvärde, är i allmänhet regelbundet byggd, till största delen af trä. På torget i "Fristaden" finnes en minnesvård öfver Sven Rinman (d. 1792, såsom direktör öfver "Fristaden"). I "Gamla staden" ligga rådhuset, kronohäktet (byggda 1849--51) och i "Nystaden" det nya lasarettet för Rekarne härad samt E. och Torshälla städer. Kyrkan, belägen inom Fors socken, är af mycket hög ålder. E. har ett femklassigt elementarläroverk, en teknisk söndags- och aftonskola (sedan 1859) med modellkammare och ständig utställning af Eskilstunasmiden, en aftonfolkskola, sparbank (sedan 1827) samt trå bankkontor. I staden utgifvas tvänne halfveckotidningar. E:s förnämsta näringsgren är jern- och stålförädling, bedrifven dels såsom fabriksindustri, dels såsom handtverk, hvarvid arbetet i allmänhet är mycket fördeladt, så att t. ex. särskilda slags verktyg, olika slags lås, knifvar o. s. v. förfärdigas af särskilda yrkesmän. Största fabriksanläggningarna äro Munktells faktori (mekaniska verkstäder, gjuteri m. m. samt egen hamn), en af de största dylika anläggningar i Sverige (174 arbetare 1876) samt E. manufakturaktiebolags fabriker vid Tunafors, straxt s. om staden. I dess närhet ligger L. F. Ståhlbergs verkstad för tillverkning af finare bordsknifvar. 1879 hade staden 129 handtverkare, med 345 arbetare, 46 fabriker, med 751 arbetare och ett tillverkningsvärde af 1,255,015 kr., samt 65 handlande, med 40 biträden. Genom Eskilstuna kanal står staden i förbindelse med Mälaren och genom Oxelösund--Flen--Vestmanlands jernväg med statens jernvägsnät. 1879 ankommo till E. 259 fartyg, om 12,010 tons, och afgingo 259 fartyg, om 12,010 tons; s. å. egde stadens innevånare 1 segel- och 3 ångfartyg, om tillsammans 174 tons. E. utgör jämte Fors och Klosters socknar, tillsammans 8,584 har (17,389 tnld), ett regalt pastorat af 1:sta kl., Strengnäs stift, Vester-Rekarne kontrakt. Tillsammans med Torshälla väljer E. en riksdagsman till Andra kammaren. Stadens vapen är en arm med en slägga öfver ett smedstäd samt årtalet 1665. -- E. räknar, icke såsom stad, men såsom en vigtig ort, en ganska betydande ålder och har sitt namn efter Södermanlands apostel, den helige Eskil, som blef begrafven der (stället hette då Fors). På 1200-talet anlades vid E. ett johannitkloster, som 1527 indrogs till kronan. Gustaf Vasa lät nedbryta dess byggnader och uppföra ett präktigt slott, som nedbrann på 1680-talet. (Lemningar deraf finnas ännu vid stadens kyrkogård.) 1654 meddelade Karl X Gustaf livländaren Rademacher privilegium, att vid fallen i Karl Gustafs stad anlägga manufakturverk för jern-, stål- och kopparförädling, och från denna tid härleder sig E:s nuvarande förnämsta näringsgren, hvilken förskaffat staden namnet "Sveriges Sheffield". E. lydde under Torshälla domvärjo till 1659, då det fick stadsprivilegier och egen jurisdiktion.