Extrakt (Lat. extractum, af extrahere, utdraga), farmak., med., den produkt, som erhålles, då man behandlar ett organiskt ämne (vare sig af växt eller af djur) med ett lämpligt lösningsmedel och sedan afdunstar den erhållna lösningen försigtigt vid icke för hög värme, tills återstoden får antingen fast form (extractum siccum, torrt extrakt) eller tjockleken af en syrup eller af ett mos. Ur saftiga, färska organiska ämnen behöfver man endast utpressa saften och afdunsta densamma. Såsom lösningsmedel till beståndsdelarnas utdragande användas vatten, sprit, eter eller blandningar af dessa, allt efter ämnenas och beståndsdelarnas beskaffenhet; man
skiljer sålunda mellan "vattenextrakt", "spritextrakt", "eterextrakt" o. s. v. Vid afdunstningen får man i allmänhet icke använda högre värme än + 100° C. eller "vattenbads" värme. Då ett extrakt slutligen skall intorkas till fullkomligt fast form, får den använda värmegraden icke öfverstiga + 50° C. för de extrakt Sv. farmakopén upptager. På senare tiders kemisk-farmaceutiska fabriker underlättas afdunstningen väsentligt derigenom att densamma sker under minskadt lufttryck i s. k. vacuumpannor, ur hvilka luft och från extraktet uppstigande ångor oupphörligt utpumpas, vanligen med ångkraft. Sådana extrakt blifva ofta bättre än de, som erhållas genom afdunstning under vanligt lufttryck, emedan afdunstningen sker hastigare och vid lägre värme, hvarigenom sönderdelning och förändring af de extraherade beståndsdelarna mindre lätt inträffa. -- Då extrakt skall beredas genom afdunstning af utpressad växtsaft, brukar man äfven först uppvärma växtsaften så mycket, att i densamma befintliga ägghvitekroppar koagulera och omsluta i saften befintligt klorofyll, hvarefter det bildade koagulum frånsilas och den sålunda klarade vätskan afdunstas. -- En bättre metod att tillgodogöra sig de verksamma beståndsdelarna ur organiska ämnen nyttjas allmänt i Nord-Amerika och i någon mån äfven i England vid beredande af s. k. Fluid-extracts, "flytande extrakt" (Extracta fluida). De organiska ämnena utlakas dervid genom s. k. deplacering eller perkolation, som består deri att de pulveriserade ämnena väl fuktas med det lösningsmedel, som skall användas, och sedan jämnt inpackas i ett upprättstående, långsträckt, koniskt eller trattformigt kärl af glas, glaseradt stengods, tenn eller förtennadt jern, hvilket i nedre änden har en smalare, med en kran stängbar öppning, öfver hvilken ligger ett lämpligt filtrum, som hindrar det pulverformiga ämnet att rinna ut. I "perkolatorns" (silapparatens) öfre mynning utbredes öfver pulvret en med lösningsmedlet fuktad yllelapp, och sedan påfylles lösningsmedlet (sprit eller eter, för olika ämnen), som sakta silar genom pulvermassan och urlakar de lösliga beståndsdelarna samt endast droppvis framrinner genom nedre öppningen. Man fortsätter att påfylla lösningsmedel, tills detta genom nedre öppningen bortgår ofärgadt och klart. Man aftager af den först genomsilade vätskan vanligen tre fjerdedelar af det extraherade ämnets ursprungliga vigt, och det, som sedan afgår till perkolationens afslutande, afdunstas derefter försigtigt, tills återstoden väger en fjerdedel af pulvret. Denna återstod blandas till den förut aftagna vätskan, hvarigenom det erhållna "flytande extraktet" kommer att väga lika mycket som det pulveriserade ämnet före perkolationen. Hvarje vigt af ett sådant extrakt innehåller sålunda det lösliga ur motsvarande vigt af det använda ämnet. -- Dessa flytande extrakt hålla sig bättre än andra slags extrakt samt äro lätta att dosera och gifva åt sjuka. Extrakt äro i de flesta fall blandningar af flere beståndsdelar (endast sällan innehåller ett extrakt blott ett eller ett par utdragna ämnen). Vanliga extrakt användas i lösningar, i pulver och i mos, men oftast i pillerform. Några mindre kraftigt verkande extrakt nyttjas vanligen till att af pulver eller dylika ämnen bereda s. k. pillermassa. O. T. S.