Falcidia lex

Falcidia lex, jur., "Falcidiska lagen", en romersk lag, hvilken stadgade, att ingen skulle hafva rätt att genom legat bortgifva mer än tre fjerdedelar af sin förmögenhet (ne plus civi Romano legare liceat, quam dodrantem). -- Ursprungligen fanns ingen gräns för testators rätt att belasta den i testamentet insatte arfvingen med legat, d. v. s. föreskrifva, att testamentsarfvingen skulle till andra utgifva särskilda förmögenhetsdelar. Detta var naturligtvis ofördelaktigt såväl för testamentsarfvingen som för legatarierna, d. v. s. de, till hvilka dessa särskilda förmögenhetsdelar skulle utgifvas. Ty då det var arfvingen, som svarade såväl för testators skulder som för legatens utgående, mottog han naturligtvis ej testamentet, om han fruktade, att behållningen skulle blifva ingen eller alltför ringa; och för att legatarierna skulle kunna förvärfva legaten förutsattes åter, att arfvingen skulle hafva forvärfvat arfvet. -- Efter flere föregående otillfredsställande försök att afhjelpa dessa olägenheter stiftades år 40 f. Kr., på folktribunen Falcidius' förslag, Falcidia lex, genom hvilken åt testamentsarfvingen tillförsäkrades åtminstone en fjerdedel af den behållna förmögenheten. Han egde nämligen, om testator bröt mot lagens ofvannämnda föreskrift, att göra ett proportionerligt afdrag på hvarje legat, så att han erhöll sin fjerdedel. Denna fjerdedel kallades Quarta Falcidia. I. L.