Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Falun

Ämne: Svenska städer och köpingar · Svenska städer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 1004–1006 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Falun, bergsstad i Dalarna, Kopparbergs län, ligger på ömse sidor om ett litet vattendrag, som förenar sjön Varpen med Runn och bär namnet Östanfors- l. Faluån. Den omgifvande, mycket kuperade trakten är ful mot v., i närheten af grufvan, men erbjuder åt andra håll punkter af ganska mycken naturskönhet. Arealen utgör 1,348 har, hvaraf stadsplanen upptager 108,6 har. Staden tillhörande jord är satt till 3,81 mtl. Sammanlagda fastighetsvärdet uppgick 1875 till 4,924,250 kr. Stadens olika delar hafva särskilda namn. Ö. om ån ligga, från n. räknadt, Östanfors, Öfre Asen, Lundtägten, Kyrkbacken, Slaggen, Lallarfvet, Ö. Falun, Yttre Åsen och Noret; v. om ån ligga Hanrö, Presttägten, Gamla herrgården, V. Falun och Elsborg. F. har ofta ödelagts af vattuflöden, bl. a. åren 1666, 1677, 1728 och 1764, samt af eldsvådor, 1761 och, senast, 1847, och är nu en vidsträckt och ganska reguliert, till största delen af trä byggd stad. Den har två kyrkor, bägge ö. om ån, Kristine kyrka, eller Nykyrkan, vid Stortorget, och Stora Kopparbergs kyrka eller Gammalkyrkan, den förra invigd 1655, den senare, tillhörande landsförsamlingen, byggd i midten af 1400-talet och sedan tillbyggd. Andra större byggnader äro, ö. om ån, rådhuset, landshöfdingeresidenset, ett stort och vackert läroverkshus, lasarett samt bergslagets s. k. magasinshus, innehållande en stor festivitetssalong m. fl. lokaler. I denna byggnad förvaras en af grefve N. A. Bielke skänkt större mineraliesamling. V. om ån ligga teaterhuset och bergsskolans hus. Öfver ån leda fem broar. Bland stadens sex torg är Stortorget det förnämsta. 1880 hade F. 7,305 innev. Dessas näringsfång äro handel, handtverk, fabriksindustri, något åkerbruk samt i synnerhet bergsbruk vid den närbelägna Falu grufva. 1879 hade staden 84 handlande, med 83 betjente och en sammanlagd bevillning för rörelsen af 2,383 kr., 89 handtverkare, med 232 arbetare, och 10 fabriker, med 88 arbetare och tillverkningsvärde af 160,082 kr. Bland fabriketna märkas två gjuterier och mekaniska verkstäder med ett tillverkningsvärde (1879) af 35,629 kr., två kemisk-tekniska fabriker med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 28,753 kr. samt en tobaksfabrik med 84,900 kr. tillverkningsvärde. Till handelns och rörelsens utveckling har väsentligen bidragit anläggningen af Gefle-Dalabanan, som har sin ena ändpunkt i F., samt Bergslagernas jernväg. I sjöfarten på sjön Runn och Dalelfven deltog F. 1879 med 5 ångfartyg om tillsammans 67 tons. I staden finnas Kopparbergs enskilda bank och Gefle-Dala hypoteksförening samt två sparbanker. Af läroanstalter märkas ett fullständigt högre läroverk en bergsskola (se Bergsskola), ett folkskolelärarinneseminarium, ett enskildt elementarläroverk och en slöjdskola för flickor, en döfstummeanstalt och en söndagsskola. -- I kyrkligt afseende bilda Falu stadsförsamling, Kopparbergs församling och Stora Kopparbergs socken ett regalt pastorat af 1:sta kl., Vesterås stift, Falu kontrakt. För riksdagsmannaval är F. förenadt med Hedemora och Säter till en valkrets. -- Kopparberget, efter den närbelägna sjön Tisken äfven kalladt Tiskasjöberg, var redan under medeltiden Dalarnas förnämsta ort. De stora handelsfriheter, som stället egde, gjorde att fråga om särskilda stadsprivilegier jämförelsevis sent uppstod. Efter hand bildades på Falan, der tingen plägade hållas, en köping, som 1609 fick sina första privilegier, hvilka förnyades och utvidgades 1624. Sin egentliga början som stad räknar F. från 1641, då det erhöll nya privilegier samt fick egen jurisdiktion och styrelse, i spetsen för hvilken ställdes en s. k. burggrefve, eller öfverborgmästare, samt tre

andra borgmästare. Sedan 1720 finnes blott en borgmästare.