Fenol

Fenol (af Grek. fainein, upplysa, emedan den erhålles som biprodukt vid lysgasberedning), kem., kallas ett hydroxylderivat af benzol, sammansatt efter formeln C₆ H₅ OH. Den erhålles ur stenkolstjära, som genom destillering uppdelas i stenkolsolja och kreosotolja. Den senare utgöres af fenol och åtskilliga kolväten, som afskiljas genom oljans behandling med natronlut, hvaraf fenolen, men ej kolvätena, upplöses. Genom den Alkaliska lösningens neutralisering med svafvelsyra eller saltsyra erhåller man oren fenol i form af en olja, som renas genom upprepade destilleringar. I rent tillstånd bildar fenol långa och färglösa, vid 40° C. smältande nålar, utmärkta af en mycket intensiv lukt af rök och af skarpt brännande smak. Fenol kokar vid 180° C., löses föga i vatten, är giftig och ett förträffligt antiseptiskt medel. Den gifver både med baser och syror mycket obeständiga salter. Fenol kallas äfven karbolsyra, fenylsyra och fenylalkohol. -- Fenol är typen för en stor klass mycket vigtiga organiska (aromatiska) ämnen, på sätt och vis till sammansättningsart analoga med alkoholerna, från hvilka de skiljas derigenom att de ej kunna oxideras till aldehyder, ketoner eller syror. De äro liksom alkoholerna hydroxylderivat, men härstamma från aromatiska kolväten. De kunna liksom alkoholerna vara enatomiga, med 1 grupp OH, t. ex. fenol, tvåatomiga, med 2 grupper OH, t. ex. orcin, resorcin, alizarin m. fl., treatomiga, t. ex. pyrogallussyra, floroglucln. Många fenoler förekomma färdigbildade i växtrikets eteriska oljor, t. ex. karvol i kumminolja, tymol i timjamolja, eugenol i kryddnejlikolja. Ofta utmärkas de af antiseptiska egenskaper. P. T. C.