Flemming

Flemming, Jakob Heinrich von, grefve, tysk statsminister och fältmarskalk, född d. 13 Mars 1667 i Pommern, följde Vilhelm af Oranien på dennes expedition till England, 1688, trädde 1689 i brandenburgsk och 1693 i kursachsisk tjenst. Dels genom skickliga underhandlingar, dels genom mutor lyckades han, 1697, genomdrifva den sachsiske kurfursten Fredrik Augusts val till konung af Polen och förvärfvade sig derigenom denne furstes ynnest. Han utnämndes 1699 till generallöjtnant och fick befälet i Litaven mot Sapiehas och Oginskis parti samt ledde invasionen i svenska Livland och det misslyckade anfallet på Riga (1700). Vid Klissov (1702) blef han sårad, afgick 1703 såsom sändebud till Köpenhamn, blef 1705 general och kabinettsminister för krigsdepartementet, 1710 president i hemliga krigsrådet, 1711 generalfältmarskalk och 1712 dirigerande kabinettsminister. Död d. 30 April 1728. -- Med stor ärelystnad förenade F. tapperhet, snabb uppfattning och outtröttlig verksamhet. Han var den, som i den sachsiska politiken införde "det lättsinne och det intrigmakeri, som sedan dess utmärkt densamma, men skref på samma gång, enligt tidens smak, filosofiska afhandlingar och korresponderade om teologiska tvistefrågor".