Halffri, Helfri och Ofri tull, kallades den olika tullbeskattning, som fordom egde rum hufvudsakligen med hänsyn till den olika beskaffenheten och nationaliteten hos de fartyg, med hvilka varors uteller införsel verkställdes, men äfven i vissa fall med afseende å den ort, hvarifrån införsel af en vara egde rum. Redan i äldre tider var olika tull stadgad för svenska och för främmande köpmän, alltså med hänsyn till importörens person. Sedermera bestämdes olika tullbelopp för gods i svenska skepp för svensk räkning, för gods i främmande skepp för svensk räkning, för gods i svenska skepp för främmande räkning och för gods i främmande skepp för främmande räkning. Men med afseende derå att, såsom det hette, "mycket flärd och understucket väsend" förorsakats af åtskilnaden i tullen emellan de svenskes och de främmandes varor, blef, genom tullordn. d. 8 Dec. 1645, denna åtskilnad i tull till följd af varuegarnas nationalitet upphäfd och skulle ankomma allenast på skeppen. I detta hänseende gjordes skilnad dels emellan svenska och främmande fartyg, dels emellan svenska fartyg, som kunde föra en viss bestyckning, och sådana, som hade ingen bestyckning eller en mindre sådan än den föreskrifna. Sålunda stadgades redan 1617, att en tredjedels lindring i tullen skulle tillgodonjutas, då till varornas uteller införsel nyttjades svenska, med styckeportar försedda skepp, så stora, goda och värnbara, att de kunde föra åtminstone 3 par göttingar. Denna tull-lindring, hvilken 1645 inskränktes till sådana svenska, af ek byggda skepp, som kunde föra 14 stycken, blef 1661 ytterligare inskränkt, så att den egde rum endast för de ekfartyg, som voro byggda minst till 24 stycken och af en rätt bestick 110 fot i längden, 25 i bredden och 6 under öfverloppet. Dessa skepp, som kallades "munderade", skulle tillgodonjuta en tredjedels lindring i tullen för de varor de förde. Denna lindring i tullen benämndes helfrihet l. munderad skeppsfrihet. Öfriga svenska skepp, hvilka voro försedda med mindre eller inga stycken, åtnjöto lindring med en sjettedel. Denna lindring i tull benämndes halffrihet l. omunderad skeppsfrihet. Den tull, som erlades för varor, införda med främmande fartyg, kallades ofri tull och utgjorde hälften mer än den helfria och femtedelen mer än den halffria. I tulltaxorna intill 1771 voro de helfria, halffria och ofria tullbeloppen särskildt upptagna med den proportion dem emellan, som här ofvan omnämndes; men i 1771 års taxa upptogs blott den helfria tullen, och i anmärkningarna till taxan föreskrefs, att till denna i taxan utsatta helfria tull skulle läggas en fjerdedel, då halffri tull borde betalas, och hälften, då ofri tull borde erläggas. I afseende åter på rättigheten att åtnjuta helfrihet vidtogos vid olika tider åtskilliga förändringar. Så blefvo 1681 alla svenska, på klink byggda fartyg förklarade ofria och 1693 munderade svenska kravelskepp, äfven af furu, lika med dem af ek, helfria. 1722 blefvo alla svenska på kravel inrikes byggda skepp, större eller mindre, benådade med hela friheten vid utgåendet för alla i Sverige fallande metaller samt andra stapelvaror och vid inkommandet för allt gods, som hemtades på andra sidan Kanalen, äfvensom för vissa uppräknade varor, hemtade från åtskilliga land vid eller hitom Kanalen; men för alla andra varor, hemtade ur andra eller tredje hand i Öster- eller Nordsjön, uti eller hitom Kanalen, åtnjöts helfrihet, endast såframt fartyget var öfver 50 läster, samt halffrihet, då det understeg detta lästetal.
Genom 1782 års tulltaxor, en för inkommande och en för utgående varor, förklarades alla svenska kravelfartyg för helfria både i afseende på införsel och utförsel, utan hänsyn till lästetalet, samt alla svenska klinkfartyg äfvensom främmande fartyg för ofria. I dessa taxor upptogos icke häller helfria, halffria och ofria tullbeloppen hvar för sig, utan blott den helfria tullen samt i några enstaka fall äfven den ofria, hvilken eljest, enligt ett generelt stadgande i anmärkningarna till taxan, bestämdes till 40 proc. för inkommande och 50 proc. för utgående varor och således i hvad angick införseln nedsattes med 10 proc. Halffriheten upphörde då, ehuru en modifierad frihet fortfarande fanns till följd af stadgandet att för wismarska och pommerska fartyg, hvilka åtnjöto helfrihet för allt hvad af dessa provinsers egna produkter med dem hitfördes, den helfria tullen skulle för alla varor, som de hitbragte ifrån främmande orter, ökas med 15 proc. för inkommande och med 20 proc. för utgående varor. Särskildt var ock ett undantag gjordt från helfrihetsrätten för eljest helfria fartyg genom stadgandet att en del artiklar, bl. a. apelsiner, citroner, franskt bränvin, vid införsel från annan ort än produktionsorten skulle anses såsom införda med främmande fartyg.
Skilnaden i tullbeskattning å varor, införda med svenska kravelfartyg, och å varor, införda med svenska klinkfartyg, upphörde först 1830, då åt alla svenska fartyg förunnades helfrihet och då den stadgade förhöjningen af 40 proc. för inkommande och 50 proc. för utgående
varor endast tillämpades vid skeppning med främmande fartyg, så framt man icke i särskilda afhandlingar med främmande makter öfverenskommit om undantag i detta fall. Sådana öfverenskommelser afslötos dock tid efter annan med de flesta europeiska nationer, så att bland de nationers fartyg, som idkade sjöfart på Sverige, endast franska fartyg icke åtnjöto helfrihet, då genom tulltaxan d. 18 Dec. 1857 skilnaden mellan helfrihet och ofrihet i tullhänseende upphörde. 1857 års tulltaxa stadgade, att varor, som med främmande fartyg in- eller utfördes, icke voro i Sverige underkastade andra eller högre afgifter, än om de in- eller utfördes med svenska fartyg. R. E. E-m.