Onus (Lat., plur, onera), börda, last, besvär, tunga, skatt, åliggande; som kameralterm liktydigt med »besvär» och »pålaga». Om onera publica och onera personalia se Besvär 1. Med »onera» i dagligt tal afses de pålagor, som hvila på fastigheter eller korporationer, och med »onus» betecknas ett sådant allmänt besvär, som för något särskildt ändamål utgöres i dagsverke, skjuts, körsel o. dyl. eller genom leverans af spanmål, virke m. fl. varor eller direkt skeende sammanskott af penningar. De pålagor deremot, som betalas på uppbördsstämma, benämnas »allmänna utskylder». Kbg.
Nordisk familjebok · första upplagan
Onus
Ämne: Tull, skatter och sjöhandel · Mått, vikt, handel och tull
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 259 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗