Hårsjukdomar

Hårsjukdomar. Afvikelser från den normala hårväxten på menniskans kropp finnas af många slag. Så kan t. ex. håret utvecklas i öfvermått, så att det täcker nästan hela kroppen och förlänar densamma en viss djurisk prägel, eller ock kan det på enskilda ställen på kroppen förekomma i abnorm längd eller tjocklek. För stark hårväxt, särdeles hos unga flickor, kan verka mattande och medföra bleksot. Håret kan äfven utveckla sig på ställen, der det normalt icke förekommer, t. ex. skäggväxt på bedagade jungfrur, eller då ögonhår utväxa från insidan af ögonlocken, en obehaglig och svårbotlig åkomma (trichiasis). Å andra sidan kan hårväxten vara för klen eller saknas der den borde förekomma, hvaraf uppstår skallighet (calvities), allmän i hela hufvudet (flintskallighet) eller förekommande fläckvis, mest i hjessan och pannan, eller på inskränkta, oftast runda fläckar. Den allmänna skalligheten uppstår vanligen till följd af tärande sjukdomar, såsom nervfeber, syfilis m. fl. (defluvium capillorum) den fläckvis förekommande (alopecia areata, tinea l. herpes tonsurans) oftast till följd af svampbildning (trichophyton tonsurans) i hårrötter. En annan svampsjukdom, ondskorf l. favus (se d. o.), medför skallighet först fläckvis, sedan allmänt. Som en hårsjukdom ansågs förr äfven den s. k. martofvan l. polska flätan (plica polonica), som dock endast är ett genom vårdslöshet och smuts hoptofvadt hår. - Hårets färgförvandling från svart, brunt, grått, gult eller rödt till silfverhvitt, vanligen kalladt "grått hår" (canities), är en normal ålderdomsprocess, som hos olika individer inträder vid olika ålder. Denna förvandling kan dock äfven uppstå för tidigt genom anlag, sjukdomar, ansträngningar, excesser och sinnesrörelser. Den närmaste orsaken till hårets grånande kan icke vara någon annan än den att papillen i hår-roten icke längre afsätter i håret det pigment l. färgämne, som förut färgat detsamma. Denna pigmentafsöndring kan hastigt upphöra. Men deraf följer ej, att håret hastigt grånar i hela sin längd; utan endast i den mån det pigmentlösa håret hinner växa ut, blir det grått eller hvitt, först vid roten, sedan allt högre upp. Man bör derför med största försigtighet upptaga berättelserna om hårets fullständiga grånande på en natt eller några timmar genom en plötslig ångest eller förskräckelse. Ett så hastigt grånande af håret till hela dess längd är från vetenskaplig ståndpunkt oförklarligt och derför högst osannolikt. - Bland hårparasiter förekomma, utom de ofvan nämnda, flere arter af Pediculus (se d. o.), i hårsäckarna Demodex folliculorum l. hårqvalstret. - Hårväxt kan återväckas på skalliga ställen, endast om hårpapiller finnas qvar i huden. Ett kraftigt medel att i sådant fall återställa hårväxt lemnar elektricitet, särskildt i form af elektriska borstar eller kammar. Deremot varnas för tinkturer och salvor, hvilka utpuffas som ofelbara hår-renovatorer, men ofta innehålla farliga gifter och i bästa fall ingen verkan åstadkomma. F. B.