Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Hasdrubal

Ämne: Folk och furstar i romersk historia · Romarriket och antikens Rom

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 796–797 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hasdrubal, namn på flere karthaginensiska fältherrar. -- 1. H., Hannos son, skickades 255 f. Kr. med en stor här till Sicilien för att försvara ön mot romarna, men blef i grund slagen af konsuln Lucius Caecilius Metellus vid Panormos 251 f. Kr. Af sina landsmän dömdes han frånvarande till döden. -- 2. H., Hamilkar Barkas' måg, var en af ledarna för krigspartiet i Karthago och följde sin svärfader, då denne begaf sig till Spanien för att der utvidga sitt fäderneslands välde. När Hamilkar 228 f. Kr. stupat, uppdrogs öfverbefälet i Spanien åt H. Under loppet af 8 år (227--220 f. Kr.) eröfrade han Spaniens skönaste landskap och utsträckte Karthagos välde ända till Iberus (Ebro), hvilken flod han genom fördrag med romarna förband sig att icke öfverskrida. H. grundade flere städer, bl. a. "Carthago nova" (Cartagena), skyddade handel och näringar samt förskaffade Karthago för dess industrialster en god afsättningsort i Spanien. H. mördades 220 f. Kr. -- 3. H., Hannibals yngre broder, erhöll öfverbefälet i Spanien, när hans äldre broder tågade till Italien, 218 f. Kr. Romarna sände emot honom bröderna Gnaeus och Publius Scipio, hvilka drefvo karthaginenserna tillbaka och hindrade H. att öfver Pyreneerna sända en här till sin broders undsättning. 213--211 kämpade han med större framgång mot Roms bundsförvandt i vestra Afrika, Syphax, återvände derefter till Spanien, uppref den romerska hären och besatte landet till Ebro. 208 blef H. slagen vid Baecula, men kunde dock ej hindras att öfvergå Pyreneerna och rycka in i Italien, till Hannibals undsättning. På våren 207 blef han af romarna slagen vid Sena i norra Italien och stupade sjelf i striden. Hans hufvud inkastades i Hannibals läger. "Såsom officer och såsom man var han värd att vara Hannibals broder". -- 4. H., Gisgons son, bidrog kraftigt till scipionernas nederlag i Spanien 211, men blef jämte Mago slagen vid Baecula 206 f. Kr. Han var 204 öfverbefälhafvare öfver den af 26,000 man och 140 elefanter bestående här, som var lägrad utanför Karthago och af Publius Scipio öfverrumplades och skingrades (203), hvarefter H. frånvarande af karthaginensiska regeringen dömdes till döden. Genom Hannibals bemedling blef han benådad. Han deltog sedan i det för karthaginenserna olyckliga slaget vid Zama 202 och beröfvade sig lifvet efter nederlaget. -- 5. H., i 2:dra årh. f. Kr. en af ledarna för det karthaginensiska patriotpartiet, som gjort till sin uppgift att försvara Karthagos rätt mot Masinissas och romarnas kränkningar. Han ställdes i spetsen för den armé, som sändes mot Masinissa, men visade sig vara en af dessa "härförderfvare, som karthaginenserna plägade utnämna till fältherrar". Ehuru H:s armé var större än Masinissas, blef han i grund slagen och tvungen till en neslig fred (150 f. Kr.). Genom påtryckning af det romerska partiet i Karthago dömdes H. derför till döden, men lyckades fly och samlade en 20,000 man stark här, med hvilken han understödde sin fädernestad i kampen mot Rom. Sedan han låtit döda öfverbefälhafvaren i Karthago, Masinissas dotterson, som äfven hette Hasdrubal (148), bemäktigade han sig sjelf öfverbefälet. När Karthago 146 föll i romarnas händer, kastade H. sig till Scipios fötter och bad om förskoning, medan hans hustru under förbannelser öfver sin mans feghet störtade sina barn och sig sjelf i lågorna. H. dog som fånge i Italien.