Holmger, konung Knut långes son, var, enligt det i Statens historiska museum förvarade broderi, som legat öfver hans graf, "född af svearnas lysande konungastam" och tillhörde troligen på mödernet den vidtutgrenade folkungaätten. Han anstiftade i Upland ett uppror mot konung Erik Eriksson, men Uplandsbönderna blefvo 1247 i grund slagna vid Sparrsätra, nära Enköping. Kort tid derefter blef H. tillfångatagen i Gestrikland samt 1248 halshuggen. Han begrofs i Sko klosterkyrka i Upland, och underverk sades ske vid hans graf.
1. Holmgren, Hjalmar Josef, matematiker, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 22 Dec. 1822, blef student i Upsala 1838, filos. doktor 1845 och docent i matematik 1847. 1847--50 var han lärare vid Upsala lyceum. Såsom bysantinsk stipendiat företog H. 1850--53 en vetenskaplig resa till Tyskland, Frankrike, England och Italien, förestod derefter någon tid den matematiska professuren i Upsala och mottog 1855 förordnande såsom lärare i matematik och mekanik vid Teknologiska institutet i Stockholm samt utnämndes 1857 till ordinarie professor i mekanik derstädes. Sedan 1878 har han derjämte, med ett kortare afbrott, haft förordnande såsom lärare vid Stockholms högskola och der föreläst dels mekanik dels ren matematik. 1866 blef H. medlem af Vetenskapsakademien och 1870 af Vetenskapssocieteten i Upsala. Under en lång följd af år har H. varit censor vid de årliga mogenhetsexamina och nyttjats i flere praktiska värf, bl. a. 1870--79 såsom fullmäktig i Riksgäldskontoret. -- Såsom vetenskaplig författare har H. nästan uteslutande sysselsatt sig med den rena matematiken. Bland hans afhandlingar torde i främsta rummet böra sättas Om differentialkalkylen med indices af hvad natur som helst (Vet. Akad:s Handl., 1866). Uppslaget till detta ämne har egentligen först blifvit gifvet af Liouville, ehuru det ej lyckades denne att på ett fullt tillfredsställande sätt utreda frågan, till väsentlig del derför att han ej utgick från en tillräckligt sträng definition, och äfven följande författare i detta ämne hafva, särdeles från formel synpunkt, lemnat åtskilligt öfrigt
att önska. H., som i nämnda arbete å nyo upptog frågan till behandling, uppställde en alldeles ny definition och blef derigenom i stånd att på ett enkelt och strängt vetenskapligt sätt härleda de vigtigaste formlerna för differentiation med godtyckliga indices. Såsom en omedelbar tillämpning deraf vid integration af en anmärkningsvärd differentialeqvation kan man betrakta afhandlingen Sur l'integration de l'équation différentielle etc. (Vet. Akad:s Handl., 1869). Äfven uppsatsen Sur la convergence des séries trigonométriques procédant suivant les multiples d'un même arc (Liouvilles "Journal des mathématiques pures", 1851) och afhandlingen Om multipla integralers transformation (Vet. Akad:s Handl., 1866) vittna om stor tankeskärpa. -- För öfrigt länder det H. såsom vetenskapsman särskildt till förtjenst, att han icke stelt fasthållit vid den äldre riktning inom matematiken, som herskade ännu under hans studietid, utan med intresse följt den storartade rörelse, som gifvit en så karakteristisk prägel åt det matematiska forskningsarbetet i våra dagar. H:s föredrag utmärker sig för stor klarhet och reda, vetenskaplig halt samt förmåga att intressera åhörarna. -- Under sina studieår hade H. med förkärlek vändt sin håg icke blott åt matematiken, utan äfven åt botaniken, och först efter lång tvekan beslöt han sig för att välja den förra vetenskapen såsom hufvudämne. Han har emellertid fortfarande, såsom dilettant, egnat sina krafter åt botaniken och företagit flere vandringar, företrädesvis till Norrland, Lappland och norska fjällen, samt derigenom varit i tillfälle att i fråga om sin specialitet, mossorna, fullständiga de nya upplagorna af Hartmans flora genom angifvande af nya växtställen. G. E.
2. Holmgren, August Emil, zoolog, den föregåendes broder, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 10 Nov. 1829, blef 1850 student i Upsala, biträdde 1855--56 vid ordnandet af Riksmuseets entomologiska samlingar och förordnades 1858 till lärare samt utnämndes 1871 till lektor i naturhistoria vid Skogsinstitutet. 1880 blef H. Landtbruksakademiens på stat anställde entomolog, med åliggande att på kallelse besöka orter, som hemsökas af insekters härjningar, och rörande skadeinsekterna meddela råd och upplysningar. H. blef 1872 ledamot af "Societas pro fauna et flora fennica" och deltog 1879 i stiftandet af "Entomologiska föreningen" i Stockholm. H:s zoologiska forskningar, främjade genom vidsträckta resor i de flesta af rikets landskap samt i Danmark, Tyskland, Frankrike och till Spetsbergen (1868), hafva omfattat företrädesvis insektverlden, särskildt steklarnas och tvåvingarnas ordningar. Rörande parasitsteklarnas (ichnevmonidernas) grupp har han utgifvit ett större arbete, Ichneumonologia suecica (1864), samt ett stort antal monografier och mindre afhandlingar, meddelade i Vet. akad:s handl., i Öfversigten af Vet. akad:s förhandl. och i "Entomologisk tidskrift", hvilka arbeten gjort hans namn kändt bland vetenskapsmän i alla land. Genom flere populära afhandlingar: Om åkerns vanligaste skadeinsekter (1873; prisbelönt af Patriotiska sällskapet), Om skadeinsekter inomhus (1879) m. fl., har H. i stora kretsar spridt kunskap om och väckt intresse för insektverlden, som har så stor betydelse för menniskans ekonomi. Bland H:s öfriga utgifna arbeten märkas: Anvisning att igenkänna Sveriges vigtigare löfträd och löfbuskar under deras blad- och blomlösa tillstånd (1861), Handbok i zoologi (däggdjuren och foglarna, 1865--71), Duf- eller hönshöken med alla dess kännetecken (1866; 2:dra uppl. 1876), Om småfoglarne. Den nytta de göra och det skydd de behöfva (1869) samt Om konstgjorda fogelbon och deras innebyggare (1870). De båda sistnämnda afhandlingarna hafva kraftigt bidragit till framkallande af skydd för de nyttiga småfogiarna. O. T. S.
3. Holmgren, Alarik Frithiof, universitetslärare, fysiolog, den föregåendes broder, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 22 Okt. 1831, blef 1850 student i Upsala, 1857 med. kandidat, 1860 licentiat och 1861 med. doktor, sedan han offentligen försvarat en afhandling Om den hvita blodcellen. Under sin studietid hade H. flere gånger på förordnande bestridt praktiska läkaretjenster; men sedan han 1861 utnämnts till adjunkt i teoretisk och praktisk medicin vid Upsala universitet, egnade han sig uteslutande åt fysiologien. Efter att 1861--62 för studier i nämnda vetenskap hafva vistats i Wien, förordnades han 1862 att tills vidare meddela undervisning i fysiologi vid universitetet i Upsala och inrättade för detta ändamål s. å. derstädes ett fysiologiskt laboratorium, det första i riket. 1864 utnämndes han till professor i fysiologi. För vetenskapliga forskningar har H. flere gånger besökt utlandet, t. ex. Berlin och Wien 1863--64, Heidelberg 1869--70 och Paris 1875. Dessutom har han tagit verksam del i flere af de under de två senaste årtiondena hållna naturvetenskapliga och medicinska kongresserna samt såsom deputerad representerat Upsala universitet vid särskilda högtidliga tillfällen i in- och utlandet. Bland H:s många vetenskapliga undersökningar, af hvilka de flesta ursprungligen äro offentliggjorda i Upsala läkareförenings förhandlingar, hvarifrån en stor del öfversatts till främmande språk, märkas främst hans i början af 1870-talet begynta, med utomordentlig energi fortsatta, men ännu icke afslutade, utförliga arbeten öfver färgblindheten, hvilka äfven i praktiskt hänseende hafva ledt till högst betydande resultat. De vigtigaste af H:s dithörande afhandlingar äro: Om den medfödda färgblindhetens diagnostik och teori ("Nord. med. ark.", 1874), hvari han utförligt redogör för sin metod att genom sefirgarnsdockor snabbt uppvisa färgblindheten och dess olika arter, Om färgblindheten i dess förhallånde till jernvägstrafiken och sjöväsendet (1877), hvilket arbete öfversattes till franska, tyska, engelska, ryska och italienska, Om de färgade skuggorna och färgblindheten (1878), Om pupillarafståndet hos färgblinda (1879) samt Huru de färgblinda se färgerna (1880) En uttömmande framställning af ämnet i hela dess vidd förberedes f. n. (1883) af H. Bland frukterna af hans forskningar på andra områden af hans vetenskap böra nämnas följande, i
Upsala läkareförenings förhandl. införda, uppsatser: Undersökningar rörande iris' rörelsemekanism med tillhjelp af calabar och atropin (1866), Om den verkliga naturen af den positiva strömflutktuationen vid en enkel muskelryckning (1867), Om retina strömmen (1871), Om synpurpurn och retina strömmen (1878), Om Försters perimeter och färgsinnets topografi (1872), Om en spirograf (1873), Blodcirkulationen i grodlungan (1874) och Om halshuggning betraktad från fysiologisk synpunkt (1876; äfven särskildt utg.) samt Ueber den mechanismus des gasaustausches bei der respiration (Wiener sitzungsberichte, 1862) och Om den elektriska strömfluktuationen hos den arbetande muskeln (Upsala univ. årsskrift, 1874). H. är en stor vän af kroppsöfningar. 1865--82 var han ordförande i Upsala studentkårs skarpskytteförening och stiftade 1874 Upsala studentkårs gymnastiska förening, hvars ständige ordförande han varit. I Tankar om kroppsöfningar såsom ett af vårt folks angelägnaste behof (1881) har han kraftigt manat till kroppens vård och utbildning. H. är ej endast vetenskapsoch idrottsman, han intager äfven ett framstående rum såsom talare och skald. Sina i kalendrar, tidningar och mötesförhandlingar spridda tal och dikter har H. utgifvit i En samling tillfällighetsdikter och tal (1882). H. är ledamot af Vetenskapssocieten i Upsala (1873), Vitterhets- och vetenskapssamhället i Göteborg (1878), Vetenskapsakademien (1880) och af flere utländska vetenskapliga samfund. R. T-dt.