Honing

Honing (Lat. mel), farmak., är en koncentrerad lösning i vatten af flere sockerarter, förnämligast drufsocker (dextros) och fruktsocker (levulos), jämte några flyktiga beståndsdelar af de blommors honingssafter, af hvilka honingen genom en särskild bearbetning i biens "honingsmage" beredes. Honingen aflagras af bien i vaxkakornas celler, hvilka, då de blifvit fyllda, öfvertäckas med ett tunnt lock af vax. Den honing, som får "sjelfrinna" ur kakorna, s. k. "jungfruhoning", bildar en tjock, gulhvit, genomskinlig, syrupslik vätska, med en egentlig vigt af 1,425--1,430. Småningom stelnar honingen till en ogenomskinlig, likformig, hvit eller ljusgul, finkornigt kristallinisk massa af en egendomlig, mycket söt smak. Sämre honing är mörkare gul eller brungul, grofkornig, med större eller mindre klumpar och mindre behaglig smak, hvilken, om honingen börjat jäsa, är syrlig. I Sverige frambringas f. n. honing i tillräcklig mängd för landets behof. Honing förfalskas på åtskilliga sätt, såsom genom tillsats af vatten (den egentliga vigten blir derigenom lägre, så att t. ex. ett färskt ägg icke flyter på en sådan honing), genom inblandning af mjöl eller stärkelse (upptäckes genom blandningens upplösning i ljumt vatten, då de främmande ämnena förblifva olösta) och af morotssaft (röjes af den mörkbruna färgen och den egna smaken) o. s. v. -- Renad honing, mel depuratum, beredes enligt Ph. Suec. af en blandning af 100 delar vanlig honing och 200 delar destilleradt vatten, hvilken i tennkärl under en timmes tid hålles vid en värme af nära 100° C. utan att få koka. Sedan blandningen stått en natt att svalna, tillsättas 2 delar groft pulveriseradt träkol, som nyss blifvit glödgadt och genom siktning befriadt från finare pulver. Blandningen får ytterligare stå under tolf timmar, omröres emellanåt och silas genom en filtreringshatt af filt. Den genomgångna klara vätskan afdunstas i ångbad till 1,33--1,34 eg. v. Renad honing bör vara klar, brungul (eller, försigtigt afdunstad, guldgul) och bör lösas klart i vatten. -- Honing nyttjas för hushållsbehof (i stället för socker och syrup) samt anlitas ofta af dem, som lida af bröstkatarrer ("hosta och heshet"). Dess verkan är uppmjukande, lenande, närande och, i större dos, afförande. Blandad med mjöl, ägg-gula och matolja, är honing ett godt uppmjukande medel å bölder och inflammatoriska svullnader (börjande bröstbölder), O. T. S.