Sida 742
Homo proponit ...
blifvit slagen och drifven i landsflykt, slöt hans efterträdare, general Guardiola, ett fredsoch alliansfördrag med denna stat. Under Guardiola, hvilken för sin grymhet kallades "Central-Amerikas tiger", följde derefter sex års lugn i den yttre politiken; upprorsförsök saknades dock icke, och Guardiola föll 1862 offer för ett soldatuppror. Efter flere presidentombyten antog republiken i Nov. 1865 en ny författning, som bestämde presidentens ämbetstid till fyra år, och som var gällande till 1880. -- 2. Britiska H. l. Belize, britisk koloni uti Central-Amerika, på östra sidan af halfön Yucatan, mellan floderna Hondo i n. och Sarstun i s. samt Honduras-viken i ö. Areal 19,585 qvkm. Landet består nästan uteslutande af urskog, är jämnt, lågt och sumpigt längs kusten, men höjer sig inåt landet ända till 1,000 m. höjd. Klimatet är fuktigt och hett (medeltemperaturen 1878 var 26° C. och regnmängden 2,680 mm.), men på det hela taget ej osundt. Landets förnämsta produkter äro trävaror, särskildt mahognyträ, hvaraf årligen utföras omkr. 20,000 tons, och kampeschträ (14--15 tusen tons). Innevånarna, hvilkas antal 1881 uppgick till 27,452, äro till största delen negrer, ursprungligen införda som slafvar, jämte indianer och kariber samt ett fåtal hvita. I spetsen för styrelsen står en viceguvernör med ett verkställande och ett lagstiftande råd. Koloniens inkomster uppgingo 1881 till 785,560 kr. och utgifterna till 732,820 kr. Hufvudstad: Belize, med 5,767 innev. (1881). -- H. var ursprungligen spanskt område, men lockade engelska skogshuggare till sig under förra hälften af 1700-talet och fick snart betydelse för England genom den rika tillgången på kampeschträd. Ehuru England i fördrag med Spanien 1763 skaffade sig försäkran om att de engelska skogshuggarna skulle oantastade få drifva sitt yrke i H., funno spaniorerna sig af de engelska nybyggarnas närgångenhet föranlåtna att 1779 fördrifva dem. Genom fördrag af 1783 (som bestämde trädfällningsrätten till området mellan strömmarna Belize och Rio Hondo), 1786 (då området ökades) och 1814 medgafs likväl engelsmännen rätt att hugga och bo i H., men under spansk öfverhöghet. Några suveränitetsrättigheter öfver H. har Storbritannien formelt aldrig fått eller påstått sig ega.
Honegger, Johann Jakob, schweizisk literatur- och kulturhistoriker, f. 1825, genomgick lärareseminariet i Küssnacht och blef sedan skollärare. 1850 började han egna sig åt vetenskapliga studier, besökte universiteten i Zürich och Paris, var 1857--61 lärare vid seminariet i Küssnacht och 1861--65 vid kantonsskolan i S:t Gallen samt blef derefter docent i historia och tysk literatur i Zürich, der han sedan 1874 verkar såsom professor. Såsom kulturhistoriker är H. en erkänd auktoritet; hans literaturhistoriska arbeten utmärka sig genom träffande karakteristik af författarna och deras verk. Han har utgifvit: Victor Hugo, Lamartine und die französische lyrik des 19 jahrhunderts (1858), Literatur und kultur des 19 jahrhunderts (1865), Grundsteine einer allgemeinen kulturgeschichte der neuesten zeit (1868--74; hans förnämsta
arbete), Kritische geschichte der französischen kultureinflüsse in den letzten jahrhunderten (1875), Katechismus der kulturgeschichte (1879) och Russische literatur und kultur (1880). F. n. (1883) är han sysselsatt med att utarbeta en vidlyftig allmän kulturhistoria, af hvilken första bandet utkom 1882.
Honfleur [ångflör], sjöstad i franska depart. Calvados, på södra sidan af Seine-mynningen, midt emot Le Havre. 8,885 innev. (1881). H. är oregelbundet bygdt och smutsigt, men är en mycket liflig handelsstad. Det är ändstation på franska vestbanan och har en (1860 förbättrad) hamn, med 4 bassänger. 1878 anlöptes den af 1,734 fartyg (deraf 840 franska kustfarare) med nära 250,000 tons drägtighet. Utförseln består nästan uteslutande af lifsmedel (ägg, fjäderfä, smör) för Londons behof och införseln af kol, jern, spanmål samt trävaror (från Skandinavien, Ryssland och Tyskland). Staden grundlades i 11:te årh.
Hongatar ("furans herskarinna"), ett af de qvinliga gudaväsenden, som enligt den finska mytologien hade vården om träden i sina händer.
Hongkong (Kin. Hiang-kiang), britisk ö på Kinas sydöstra kust, på östra sidan af Chu-kiangs l. Kanton-flodens mynning. Areal 83 qvkm. 155,730 innev. (1881), af hvilka öfver 130,000 kineser och omkr. 10,000 européer. Ön har en mycket oregelbunden form samt är bergig, trädlös och ofruktbar. Den har en af de bästa hamnarna på Kinas kust och är starkt befäst ("Österns Gibraltar"). I slutet af 1839 togs H. i besittning af engelsmännen, till hvilka Kina formligen afträdde det genom fördraget i Nanking 1842. Genom ett fördrag 1861 erhöllo engelsmännen äfven den midt emot liggande halfön Kaulung. Hufvudstaden, Victoria (omkr. 95,000 innev.), på öns nordvestra sida, är byggd på europeiskt sätt och har breda gator, stenhus, eleganta villor, storartade magasin och starka fästningsverk. H. är krigshamn och flottstation samt den förnämsta handelsplatsen i södra Kina. Enär det är frihamn, finnas inga bestämda uppgifter om handeln i dess helhet att tillgå. Importen från England hade 1881 ett värde af 68,4 mill kr. och exporten dit 18,3 mill. kr. Största varuomsättningen göres i opium och te. Kolonialstyrelsen består af en guvernör jämte ett verkställande råd af fyra och ett lagstiftande råd af åtta medlemmar.
Honhi, ett till tibetska familjen hörande språk, som talas vid Juen-kiang i kinesiska provinsen Junnan. Jfr Garnier, "Exploration du fleuve Me-khong" (1872). H. A.
Honing (Lat. mel), farmak., är en koncentrerad lösning i vatten af flere sockerarter, förnämligast drufsocker (dextros) och fruktsocker (levulos), jämte några flyktiga beståndsdelar af de blommors honingssafter, af hvilka honingen genom en särskild bearbetning i biens "honingsmage" beredes. Honingen aflagras af bien i vaxkakornas celler, hvilka, då de blifvit fyllda, öfvertäckas med ett tunnt lock af vax. Den honing, som får "sjelfrinna" ur kakorna, s. k. "jungfruhoning", bildar en tjock, gulhvit, genomskinlig, syrupslik vätska, med en egentlig
Källa: Project Runeberg · ·
