Indalselfven, en bland Norrlands största floder, afloppet för de många vattendrag, som bevattna den vidsträckta dalkittel, hvars botten intages af Storsjön i Jämtland. Vattendraget, som bär namnet I. egentligen blott i sitt nedersta lopp närmast hafvet och i öfrigt har olika benämning i nästan hvarje socken det genomlöper, anses till sin egentliga källflod hafva Ena-Elfven, som upprinner på östra sluttningen af Sylfjället, flyter i en stor krökning åt n. och Ö., upptager från s. Handölsån, i närheten af Handöls täljstensbrott, och genomflyter Ånnsjön, 539 m. öfver hafvet. Floden kallas derefter under sitt lopp mot n. först Tångböleström, som korsas af jämtländska jernbanan, sedermera Qvarnströmmen, förstärkes i Bodsjön af en elf från Norge och flyter genom Tännsjön, hvarifrån hela vattenmassan i ett ståtligt, omkr. 26 m. högt vattenfall, Tännforsen, kastar sig nästan lodrätt utför klippan i den nedanför liggande sjön Norn. Der ökad genom ett ansenligt vattendrag från Storrensjön, flyter elfven vidare mot ö. under namnen Dufvedelfven och Åreelfven genom synnerligen vackra och bördiga trakter vid södra foten af Åreskutan samt utfaller under namnet Undersåkerselfven, som har det bekanta vattenfallet Ristaforsen, i sjön Liten, 334 m. öfver hafvet. I denna sjö fördubblas vattenmassan genom Hjerpeström-men, som stundom ansetts vara den egentliga hufvudfloden och som har sina källor i Norge, genomflyter de stora vattnen Torren, Jufveln och Kallsjöarna samt har en längd af omkr. 100 km. Från Liten flyter vattendraget genom några långsträckta sjöar, upptagande från s. Vålån och Dammån, samt utfaller i Sundsbackssundet af Storsjön (304 m. öfver hafvet), hvilken vidsträckta vattenbehållare i öfrigt emottager en stor mängd mindre strömmar från alla väderstreck. Nästan på hela sträckan från Dufed till Storsjön följes elfven af jernvägen. Under namnet Krokomelf afleder floden Storsjöns vatten åt n., korsas vid utloppet ur sjön af jernvägen och intager kort derefter den hufvudriktning, mot ö. och s. ö., som bibehålles ända till hafvet. Från n. emottagas tre större tillflöden, Långån från norra delen af Kalls socken, 130 km., Hårkan från Sörli i Norge, 150 km., och Ammerån från Hotagens lappfjäll, 160 km. Kort före sistnämnda ås inflöde bildar elfven sjön Gesunden, 209 m. öfver hafvet, ur hvilken den utfaller genom de präktiga Krångedsforsarna, fem till antalet med en sammanlagd höjd af 43 m. Straxt nedanför fanns intill år 1796 en sjö, kallad Gedungsen eller Ragundasjön. slutande med ett ansenligt vattenfall, Storforsen. Ett försök att aftappa denna sjö utföll så, att vattnet, till följd af en ovanligt hög fjällflod, genombröt de illa beräknade fördämningarna och störtade fram öfver den nedanför liggande ådalen, förstörande allt i sin väg ända ned åt kusten. Sjön försvann inom loppet af några timmar; Storforsen blef torr, och stället, der den brusat - en mörk och dyster dalklyfta -, kallas nu Dödforsen. Ett stycke längre ned träffas den ansenliga, 71 m. höga Edforsen. - Indalselfvens återstående väg till hafvet går fram med forsar och strömdrag mellan höga, vackra stränder utan några anmärkningsvärda tillflöden, tills den slutligen med en bred mynning utfaller i den för sin skönhet berömda Kringerfjärden, 20 km. n. om Sundsvall, spridande till de talrika kringliggande sågverken massor af skogsalster, som flottas utför den för öfrigt nästan ofarbara floden. - Flodområdet anses utgöra omkr. 27,000 qvkm.. vattendragets
hela längd 400 km., deraf från Storsjön till mynningen 207 km. A. G.