Interpellation (Lat. interpellatio, af interpellare; se Interpellera), statsr., ett spörsmål angående någon viss statsangelägenhet, hvilket en folkrepresentant med tillstånd af den afdelning af representationen, till hvilken han hör, utom den allmänna dagordningen framställer till någon af ministrarna. Interpellationen kan afse redogörelse såväl för vidtagna åtgärder som ock för regeringens afsigter med hänsyn till den ifrågavarande statsangelägenhetens framtida ordnande. Rätten att interpellera ministrarna tillerkännes uttryckligen åt folkrepresentanterna uti åtskilliga författningar, t. ex. Preussens och Danmarks. Under sådana förhållanden anses den interpellerade ministern skyldig att ingå i svaromål, hvilket dock kan inskränka sig till en vägran att afgifva sakligt svar, om offentlig behandling af ärendet icke synes väl förenlig med statens bästa. Äfven i de land, hvilkas författningar icke uttryckligen sanktionerat någon interpellationsrätt, utöfvas dock denna rätt praktiskt af folkrepresentationen. Ministern anses emellertid då ega att sjelf afgöra om han vill besvara interpellationen eller icke. Såsom en sådan faktisk följd af den stadgade samverkan mellan representationen och ministrarna är interpellationsrätten erkänd icke blott i sådana stater som England och Tyska riket, utan äfven i Sverige, och representationernas arbetsordningar innehålla i allmänhet nödiga bestämmelser om rättens utöfning. För att en interpellation skall kunna framställas inom tyska riksdagen, måste 30 representanter hafva förenat sig derom. I Sverige anses hvarje riksdagsman berättigad att interpellera, men det tillkommer den kammare, hvaraf han är ledamot, att utan föregående öfverläggning besluta, huruvida spörsmålet må framställas eller icke. Lemnar kammaren sitt bifall, skall talmannen ofördröjligen låta vederbörande konungens rådgifvare undfå del af interpellationen, hvilken skall vara skriftligen uppställd och af bestämdt innehåll. Vid interpellationens besvarande kan öfverläggning om det föreliggande spörsmålet ifrågakomma, men kammaren kan icke fatta något beslut med anledning af interpellationen. De motiverade dagordningar, till hvilka
interpellationerna ofta föranleda i andra land, tillstädjas icke af det svenska riksdagsskicket. Jfr Dagordning. K. H. B.