Dagordning, statsr., den ordning, i hvilken de ärenden, som utgöra föremål för pröfning af en öfverläggande församling (särskildt en representantförsamling eller någon af dess afdelningar), skola föredragas vid hennes sammanträden. Ordet förekommer i § 19 af arbetsordningen (afd. 13 April 1867) för svenska riksdagens andra kammare och användes der om den förteckning, föredragningslista, som upprättas öfver alla på kammarens bord hvilande ärenden, hvilka böra föredragas vid nästa sammanträde. I § 18 af Första kammarens ordningsstadga (af d. 27 April 1868) nyttjas ordet bordlista i samma
betydelse. Enär det är af stor vigt, att vid ärendenas föredragning iakttages en bestämd ordning, som ej kan rubbas af vexlande opinionsvindar, gifves det i de flesta land vissa föreskrifter för dagordningens upprättande. Genom bestämmelser i 1810 års riksdagsordning, § 47, var stadgadt, att vid ståndens plena först skulle föredragas de för riksstånden gemensamma ärendena och sedermera hvarje stånds enskilda -- alla i den ordning de hvar för sig inkommit, såvida ej stånden derom annorlunda förordnade. Såväl denna bestämmelse som den i § 48 af samma grundlag upptagna förteckningen på de ärenden, hvilka skulle utgöra föredragningsämnen, sakna motsvarighet i nu gällande riksdagsordning. Men för riksdagsgöromålen nödiga stadganden förekomma i 2:dra § af de "Reglementariska föreskrifter", hvilka båda kamrarna, jämlikt § 78 i riksdagsordningen, samfäldt antogo d. 8 April 1868. Efter hvarje sammanträdes slut skall, heter det der, hvardera kammarens kansli upprätta en förteckning öfver alla på kammarens bord hvilande ärenden för nästa sammanträde, och är tillika bestämdt i hvilken ordning de olika slagen af föredragningsämnen skola antecknas, hvarjämte förklaras, att denna förteckning skall följas vid ärendenas föredragning. Då förhållandena kräfva en afvikelse från den föreskrifna ordningen, är det dock kammare medgifvet att för kommande sammanträde besluta ändring, och skall, då förslag om sådan ändring blifvit väckt, beslut deröfver genast fattas. En sådan ändring kan bestå antingen deri att ärendena ställas i annan ordning än den, hvari de förut blifvit uppförda, eller deri att en särskild dag utsättes för ett visst ärendes behandling. I den svenska riksdagen kan under inga omständigheter en arbetsordning ändras samma dag, för hvilken den gäller, hvilket deremot annanstädes under vissa vilkor kan ske, t. ex. i danska riksdagens båda ting, om förslag derom i föreskrifven ordning framställes af ett visst antal ledamöter. Ej häller hafva svenska riksdagens af konungen utsedde talmän samma makt som danska och norska tingens valde presidenter att bestämma dagordningen efter hvad lämpligt synes. (Jfr arbetsordningarna för danska landstinget, § 6, för folketinget, § 33, och för Norges storting, §§ 15 och 27.) Den i vederbörlig ordning bestämda dagordningen skall noggrant följas. Intet efterföljande ärende får upptagas till föredragning, förrän det föregående är slutbehandladt. -- Äfven andra ämnen än de på dagordningen uppförda ärendena kunna efter eller på anmälan hos talmannen och på af talmannen bestämd tid bringas å bane under sammanträdet. Så är förhållandet med frågors eller motioners väckande, meddelanden till kammaren och anmälan af utskottsbetänkanden till bordläggning, hvilken anmälan kan ske oberoende af om ett till öfverläggning föredraget ärende är slutbehandladt eller icke. Om rättigheten att utom dagordningen framställa frågor till konungens rådgifvare se Interpellation. H. L. R.