*Jernvägar (sp. 1169). Fr. o. m. 1888 är ledningen äfven af statens jernvägsbyggnader, som dittills handhafts först af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader och efter dess upphörande (1882) af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lagd i händerna på Styrelsen för statens jernvägstrafik, hvilkens benämning i sammanhang dermed ändrades till K. Jernvägsstyrelsen.
Sedan år 1882 den s. k. Tvärbanan genom Jämtland fullbordats, har statsbanebyggandet fortsatts från Bräcke norrut till Sollefteå, hvilken sträcka fullbordades år 1886, derefter från Långsele (i närheten af Sollefteå) till Vännäs, hvilken sträcka öppnades för trafik år 1801, och slutligen från Vännäs till Boden, hvilken sträcka år 1894 i sin helhet uppläts för begagnande. Genom inköp år 1885 och ombyggnad af den förut befintliga smalspåriga jernvägen mellan Sundsvall och Torpshammar samt af den likaledes smalspåriga jernvägen mellan Söderhamn och Bergvik och dennas framdragande till Kilafors station äro kuststäderna Sundsvall och Söderhamn satta i förbindelse med Norra stambanan. Genom af staten utförda jernvägsbyggnader är förbindelse åvägabragt jämväl mellan Norra stambanan och kuststäderna Hudiksvall, Örnsköldsvik och Umeå. Sidobanan Ljusdal–Hudiksvall öppnades sålunda för trafik år 1888, banan Mellansel–Örnsköldsvik år 1892 och banan Vännäs–Umeå år 1896. Vidare har statsverket genom köp förvärfvat de af enskilda anlagda jernvägarna Luleå–Gellivare år 1891 samt Göteborg–Helsingborg, Höganäs–Åstorp, Landskrona–Engelholm och Malmö–Billesholm år 1896.
Samtidigt med statens har enskildas jernvägsbyygande fortgått i stor utsträckning. Med förbigående af ett antal banor af obetydlig utsträckning antecknas här, att år 1884 fullbordades linierna Gefle–Ockelbo, Borlänge–Insjön (Siljans jernväg), Lenna–Norrtelge och Hvetlanda–Säfsjö, år 1885 Helsingborg–Halmstad, Finspong–Norsholm, Borås–Svenljunga (Kinds härads jernväg), och Stockholm–Rimbo år 1886, Kristianstad–Immeln, Malmö–Trelleborg, Malmö–Billesholm, Halmstad–Varberg, Hörby–Tollarp, Hästveda–Karpalund och Karlshamn–Sölvesborg, år 1887 Striberg–Grängen och Skara–Kinnekulle–Vänern, år 1888 Göteborg–Varberg och Vadstena–Ödeshög, år 1889 Karlsdal–Grythyttehed, Karlshamn–Karlskrona, Halmstad–Bolmen och Mariestad–Kinnekulle, år 1890 Vittsjö–Hessleholm, år 1891 Persberg–Mora (Mora–Vänerns jernväg) och Falun–Rättvik–Mora, år 1893 Malmö–Tomelilla och Hernösand–Sollefteå, år 1894 Malmö–Genarp, Ystad–Gärsnäs, Jönköping–Vaggeryd, Göteborg–Borås och Falkenberg–Fridhemsberg, år 1895 Saltskog–Nyby bruk, med sidobanor (Norra Södermanlands jernväg), Uddevalla–Lelången, Vexiö–Klafreström, Norrköping–Söderköping–Vikbolandet, år 1896 Bredåkra–Tingsryd och Hudiksvall–Bergsjö (Norra Helsinglands jernväg) samt under 1897 Örebro–Svartå, Linköping–Fogelsta och Vexiö–Tingsryd.
Utvecklingen af landets jernvägar sedan år 1882 framgår af nedanstående tabell:
Statsbanor Enskilda banor År Längd i km. Summa 1883 2299 4101 6400 1884 2312 4288 6600 1885 2385 4505 6890 1886 2469 4808 7277 1887 2496 4892 7388 1888 2531 4996 7527 1889 2613 5275 7888 1890 2613 5405 8018 1891 2742 5537 8279 1892 2819 5642 8461 1893 2916 5866 8782 1894 3058 6176 9234 1895 3269 6486 9755 1896 3676 6219 9895
Jernvägarnas utsträckning inom olika län vid 1895 års slut framgår af den å följande spalt meddelade öfversigt, som för hvarje län angifver befintliga banlängden samt huru många km. jernväg belöpa sig på 100 qvkm. af ytvidden och på hvarje 10,000-tal innevånare äfvensom dessa medeltals medelproportionaler.
Byggnadskostnaden uppgick vid 1895 års slut för de trafikerade statsbanorna till 296,710,078 kr., och enligt ungefärlig uppskattning torde vid samma tid hela ifrågavarande kostnad för stats- och privatbanor hafva stigit till 627 mill. kr. — Under 1896 uppgingo inkomsterna å landets jernvägar till 63,77 mill. kr., af hvilken summa 31,55 mill. belöpte sig på statsbanorna och 32,22 mill. å de enskilda jernvägarna. — Utgifterna för drift och underhåll uppgingo under år 1895 (det sista, för hvilket fullständiga uppgifter föreligga) till 17,76 mill. kr. å statsbanorna och till 18,232 mill. kr. å de enskilda jernvägarna. — Utgiftsprocenten, d. v. s. driftkostnadernas förhållande till inkomsten, uppgick 1895 i medeltal för samtliga banorna till 59,6 proc., för statsbanor till 65,2 proc., för de normalspåriga privatbanorna till 53,7 proc. samt för de smalspåriga banorna till 60,9 proc. — Nettobehållningen, d. v. s. inkomsternas öfverskott öfver driftkostnaden, uppgick år 1895 till in alles 24,451 mill. kr., fördelade med 9,448 mill. kr. på statsbanorna och 14,963 mill. på de enskilda banorna. — Afkomstprocenten, d. v. s. nettobehållningens förhållande till byggnadskapitalet, utgjorde s. å. vid statsbanorna 3,2 proc. och vid privatbanorna i medeltal 4,64 proc.
Län Jernvägar km. Km. jernvägar i
medeltal Medelproportionaltal
till vidstående
medeltal. per 10,000 innev. per qv.-myriameter Örebro 706 37,40 7,78 17,06 Malmöhus 678 17,69 14,17 15,84 Kristianstads. 579 26,34 8,92 15,32 Hallands 354 25,40 7,20 13,52 Blekinge 236 16,46 7,83 11,35 Skaraborgs 494 20,20 5,81 10,83 Vestmanlands 335 23,47 4,93 10,76 Uppsala 274 22,27 5,15 10,71 Elfsborgs 633 23,04 4,94 10,67 Kronobergs 411 25,88 4,13 10,34 Södermanlands 335 20,71 4,92 10,09 Jönköpings 477 24,35 4,15 10,05 Gefleborgs 541 24,72 2,82 8,34 Värmlands 577 22,81 3,03 8,32 Kopparbergs 638 30,85 2,16 8,16 Östergötlands 400 14,76 3,62 7,30 Vesternorrlands 464 21,36 1,88 6,34 Kalmar 313 13,66 2,72 6,10 Stockholms stad och län 335 7,81 4,28 5,78 Gotlands 68 13,11 2,18 5,35 Jämtlands 359 34,43 0,71 4,93 Vesterbottens 273 20,17 0,48 3,14 Norrbottens 319 27,62 0,31 2,90 Göteborgs o. Bohus 96 8,06 1,90 2,41 ________________________________________________________
Summor och medeltal 9,895 20,11 2,24 6,71
Jfr Atmosferiska jernbanor, Bergbanor. Suppl. och Elektriska jernbanor. Suppl. J. L.