Kalix elf

Kalix elf l. Kalis elf (af Lapp. kalas, grundt ställe, vad), i Norbottens län, upprinner ur några småsjöar vid riksgränsen, flyter först genom en trång fjälldal åt ö. till Ladjojaur (514 m.), derefter i sydöstlig riktning genom Paitasjaur och Kalasjaur (466 m.) samt ödsliga fjälltrakter, bildande gränsen mellan Tornio och Lule lappmarker. Från höger upptages Kaitom elf. Sedan floden inkommit i Pajala, upptager han från venster genom bifurkation större delen af Tornio elfs vattenmassa under namn af Tärendö elf (163 m.). Der vänder elfven mot s. samt flyter i denna riktning genom Korpilombolo, Öfver-Kalix och Neder-Kalix till sitt utlopp i Bottniska viken, ett stycke nedanför Neder-Kalix kyrkostad, under vägen vid Öfver-Kalix (37,5 m.) upptagande det betydliga tillflödet Ängesån med Lina- och Skröf-elfvarna. Öfre floddalen är alldeles obebyggd. Längre ned träffas några spridda nybyggen på de låga och stenbundna stränderna; först vid Tärendö börjar den egentliga odlingen, hvarefter stränderna söderut delvis äro väl bebyggda. Svåra forsar göra elfven till större delen ofarbar. Af dessa forsar, som lära finnas till ett antal af omkring 80, äro i nedre landet de märkligaste: Mestoslinkka i Korpilombolo, med några smärre, lodräta fall om 2--3 m. hvartdera; Narkforsen vid Narkens by; Jokkfallet i norra delen af Öfver-Kalix, elfvens största fall, der vattnet, sammanträngdt mellan två höga klippor, störtar ned 8,5 m. i en enda stråle, och hvarest laxfisket upphör; Räktforsen i södra delen af samma socken samt Kamlunge fors i Neder-Kalix. De breda, ofta sjölika lugn vattnen mellan forsarna befaras endast af båtar; sjögående fartyg kunna icke gå upp längre än till Neder-Kalix kyrkostad, straxt ofvanför mynningen. Elfvens hela längd är 440 km. A. G.