Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Kalmar

Ämne: Svenska städer och köpingar · Svenska städer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1291–1292 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

*Kalmar hade vid 1896 års slut 12,305 innev. Taxeringsvärdet var s. å. 11,018,700 kr., deraf 445,300 kr. för jordbruksfastighet. Vid 1895 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 1,387,854 kr. och skulder till 967,704 kr. Hamnen besöktes 1895 af 4,758 ankomna och afgångna fartyg, om 758,302 tons, deraf 1,626 (om 196,140 tons) i utrikes sjöfart; Hamnafgifterna utgjorde 66,950 kr., tulluppbörden 731,000 kr. Stadens egen handelsflotta räknade 45 fartyg, om 8,448 tons (deraf 4 ångfartyg, om 356 tons och 140 hästkrafter). De handlandes antal var 352, med 189 betjente och en bevillning för rörelsen af 6,130 kr. S. å. funnos 28 fabriker, med 540 arbetare och ett tillverkningsvärde af 933,000 kr. (oberäknadt ångqvarnsindustrien). Handtverkarna voro 247, med 403 arbetare. Sedan 1889 hafva Riksbanken och Smålands enskilda bank afdelningskontor i K., det senare en efterträdare till filialen af Oskarshamns enskilda bank, som upphört. Sedan 1884 äro domkyrkoförsamlingen och slottsförsamlingen förenade till en kyrkoförsamling med vilkor att gudstjenst fortfarande förrättas såväl i slottskyrkan som i domkyrkan. Sedan 1888 finnes jämväl en mosaisk församling. Staden har en lägre teknisk yrkesskola, inrättad af fabriks- och handtverksföreningen, samt en högre slöjdskola. Genom den år 1897 fullbordade 78 km. långa linien K.–Berga (å Nässjö–Oskarshamns jernväg) har K. direkt jernvägsförbindelse med Oskarshamn.

I K. funnos 2 kloster, båda tillhörande dominikanorden. Det ena, hvars byggnader lågo på norra sidan om staden, innehades af nunnor, det andra af munkar. Det förra, S. Johannis kloster, anlades 1299 af nunnan Margareta Gustafedotter, som sedan blef priorissa. Hon och hennes syster Ingeborg, gift med riddaren Bengt Petersson (3 hjorthorn), skänkte gårdar i Nerike, Östergötland och Småland. Äfven på Öland erhöll detta kloster en mängd gårdar, några skänkta af jarlen Erengisle Sunesson. Skyddsbref utfärdades af hertigarna Erik och Valdemar (1307) samt konungarna Erik Magnusson (1357), Kristofer (1444), Karl (1448) och Kristiern (1471). År 1504 utfärdade electus i Linköping Hemming Gad och riksföreståndaren Svante Nilsson bref ang. klostrets förflyttning till annan ort. Klostret hade nämligen på grund af sitt läge många gånger varit utsatt för fiendernas härjningar; det var »skinnadt, brändt och platt i grund förstördt», och som man äfven kunde vänta fejder i framtiden, förflyttades nunnorna till Skeninge kloster (se d. o.) af samma, orden. Egendomarna öfvergingo då till sistnämnda kloster. — Munkklostret omtalas långt senare. Den första urkund, som meddelar oss något om dess tillvaro, gäller icke någon klosterangelägenhet. Den innehåller blott namnet på dess prior, hvilken varit vittne till att Bo Jonssons fru blifvit förlöst (1360) genom s. k. kejsaresnitt eller dylik operation. Ännu 1529 egde klostret bestånd; konung Gustaf medgaf då, att munkarna fingo stanna qvar i sitt kloster, samt ville ej förhindra staden att lemna dem understöd. C. S–e.