Kalö

Kalö (egentl. Kalvö; en mindre riktig form är Källo), liten dansk ö vid östra kusten af Nörrejylland, i den s. k. Kalöviken, som från Århusbukten skär in i halfön Djursland. Genom en gammal stenbro är ön förenad med fasta landet. Der låg i 11:te--12:te årh. ett kloster, som 1168 lemnades åt cisterciensorden, men öfvergafs 1172. 1313 byggde Erik Menved en borg på K. för att hålla de jylländske bönderna i tukt. Den blef dock redan 1320 förstörd, men sedermera åter uppbyggd. 1514--54 var Erik Banner länsman på K. och hade 1518--19 Gustaf Vasa i förvar. 1670 gaf Kristian V Kalö till sin halfbroder grefve U. F. Gyldenlöve, som ref ned slottet. Endast ruiner finnas numera qvar. Den nuv. hufvudgården K. ligger inne i landet och var i äldre tider slottets ladugård. E. Ebg.