Keith [kith], Francis Edward James, skotsk krigare, f. 1696, måste såsom anhängare till pretendenten Jakob Stuart efter dennes nederlag lemna England tillika med sin äldre broder, den skotske fältherren George K. (vanligen kallad Lord Marishal, d. 1778). Han fullbordade derefter sina studier i Frankrike och gick sedan i spansk tjenst. Då hans protestantiska trosbekännelse der utgjorde hinder för hans befordran, ingick han 1728 i rysk tjenst, kämpade först i Polen och utmärkte sig derefter, 1736--39, i Turkiet, der han vid stormningen af Otjakov blef svårt sårad i foten. Tillfrisknad, sändes han 1740 såsom hetman till Lill-Ryssland, men tillhörde 1741 den armé, som ryckte in i Finland. Han deltog med utmärkelse i slaget vid Villmanstrand, besatte derefter öarna i den åländska skärgården och öfvergick efter fredsslutet till Sverige såsom befälhafvare för de ryska trupper, som tillbragte vintern 1743--44 i detta land. Efter återkomsten till Ryssland fick han befälet först i Reval och sedan i Riga. Till följd af flere obehag lemnade han Ryssland 1747 och mottog Fredrik II:s anbud att
inträda i preussisk tjenst, der han utnämndes till fältmarskalk och kom att tillhöra konungens omgifning. Vid sjuåriga krigets utbrott förde han en truppafdelning till konungen vid Lobositz och fick efter slaget derstädes (d. 1 Okt. 1756) befälet i Böhmen, hvarifrån han sedermera drog sig tillbaka till Sachsen. Under slaget vid Prag (d. 6 Maj 1757) stod han på venstra Moldau-stranden, hvarest han förblef under det konungen led nederlaget vid Kolin. Han utförde derefter ett ärofullt återtåg till Sachsen, deltog i slaget vid Rossbach (d. 5 Nov. s. å.) och gjorde sedermera en diversion mot Böhmen. År 1758 misslyckades han vid Olmütz' belägring, höll sig derefter till följd af sjukdom fjärran från händelserna, men inträffade på hösten åter vid armén och stupade vid Hochkirch d. 14 Okt. 1758. Hans staty restes 1786 i Berlin. -- K. var en. dugtig soldat och en rättskaffens man, som öfverallt förvärfvade sig sina underlydandes tillgifvenhet och Fredrik II:s förtroende. Han är dessutom en representant för 18:de århundradets krigare, som tjenade än den ena staten, än den andra. C. O. N.