Klient (Lat. cliens, pl. clientes). 1. I det gamla Rom en person, som stod i beroende af en skyddsherre (patronus). Enligt forntida författares uppgifter skulle Romulus hafva fördelat plebejerna såsom klienter på patricierna såsom patroni. Dessa uppgifter kunna dock så mycket mindre anses tillförlitliga, som klienterna ofta omtalas såsom i äldre tider bestämdt åtskilda från plebejerna, med hvilka de dock senare sammansmälte. Klientförhållandet (clientela) synes hafva varit ett ärftligt förhållande mellan vissa medlemmar af det romerska samfundet och patriciska slägter. Vanligen antages, att klienterna, som tyckas hafva förekommit äfven i andra italiska, åtminstone latinska, samhällen, från början varit underkufvade ur-innevånare, hvilka kommit i beroende af de patriciska slägternas medlemmar. Klientförhållandet ställde sig ungefär på följande sätt. Patronus hade skyldighet att hjelpa sin klient i rättegångar och dervid föra hans talan samt i allmänhet bistå honom med råd och hjelp; klienten å sin sida var förbunden att lemna penningar till att utlösa patronus eller hans söner ur fångenskap samt till hemgift åt hans döttrar, vidare till att erlägga patronus ådömda plikter eller betala politiska omkostnader m. m. Patronus och klient fingo icke föra talan mot hvarandra, ej ens vittna mot hvarandra. Ofverträdelse af förbudet häremot medförde fredlöshet. Vissa slägter, t.
ex. den fabiska, synas hafva egt ett betydande antal klienter. -- Under den romerska republikens senare tid och under kejsaredömet förekom ett annat slag af klienter. Det var fattiga medborgare, ofta frigifna slafvar och deras afkomlingar, som slöto sig till förnäma familjer och förrättade tjenster åt dem eller uppvaktade dem samt å sin sida erhöllo understöd i penningar eller åtnjöto andra förmåner. -- 2. I överflyttad mening och närmast i öfverensstämmelse med ordets betydelse under romerska kejsaredömet kallas i allmänhet den, som åtnjuter en rik eller mäktig persons skydd, hans klient. Äfven den, som anlitar en sakförares hjelp, kallas dennes klient. -- Klientel (Lat. clientela), klientförhållande, beskydd; sammanfattningen af alla dem, som anlita en viss sakförares hjelp eller åtnjuta någons skydd eller försvar. 1. R. Tdh.