Komparativ (af Lat. comparare, sammanställa, jämföra). 1. Adj., jämförande, t. ex. komparativ anatomi, komparativ filologi. -- Komparativa bisatser l. komparativsatser, jämförelsesatser, kallas sådana bisatser (subordinerade satser), som innehålla en jämförelse med hufvudsatsen, t. ex. drängen kom fram förr, än jag tänkte; du går lika fort, som han åker; han kom, som (han skulle hafva kommit) om han blifvit skjuten ur en kanon; ju häftigare han blir, dess sämre går det. I komparativa bisatser, hvilka inledas med som om, ligger en konditionalsats innesluten. Bisatsen inledes genom komparativa konjunktioner: än, som, ju, och mot det första svarar som korrelat i hufvudsatsen en komparativ, mot de senare ett determinativ så, lika, dess. Determinativen så, lika kunna flyttas till början af bisatsen, så att såsom, liksom uppträda som konjunktioner, t. ex. han skriker, liksom (om) jag vore döf. När en bisats med som sättes före hufvudsatsen, står determinativet vanligen både i hufvud- och bisats, t. ex. lika (likaså, så) rädd, som jag var då, lika (likaså, så) glad blef jag sedan. En komparativ bisats med än kan icke komma före, men väl inuti hufvudsatsen, t. ex. förr än jag tänkte, kom drängen. En bisats med ju kommer alltid före hufvudsatsen. En hufvudsats och tillhörande komparativ bisats bilda en komparativ satsfogning. Är predikatet till innehållet, om också ej till formen, gemensamt för båda satserna, utelemnas det vanligen i bisatsen, och man får en sammandragen komparativ satsfogning, t. ex. han har minne som en häst (har minne); som en stock (sofver), så sofver karlen; mitt hus är högre än prestens (hus är högt). -- 2. Subst. Se Komparativus.
Lll.