Krigsgärd kallas hvarje rekvisition i penningar, lifsmedel, persedlar o. a., som inkräktaren ålägger en i besittning tagen landsdel. I afseende på gärder i penningar se Kontribution. Gärder kunna endast åläggas af högste befälhafvaren eller af befälhafvaren för en från hufvudstyrkan utsänd afdelning, då denne fått tillstånd dertill, eller då andra medel att underhålla truppen saknas. Så vida gärden icke utgår såsom straff för begångna förbrytelser mot de af vederbörande befälhafvare anbefallda förhållningsregler, bör qvitto på de mottagna varorna alltid lemnas, så vida icke betalning sker. Frågan om ersättning afgöres i sammanhang in ed fredsslutet. -- Enl. Regeringsformen (§ 74) eger konungen inom landet under krig fordra gärd i form af sammanskott af födande varor, som kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg eller marsch uti en landsort, när de särskilda orter, der tåget sker, icke förmå förse trupperna med nödigt uppehälle. Denna gärd skall dock genast betalas de levererande med penningar af statsmedlen efter de fastställda markegångsprisen och med förhöjning deri till hälften af deras belopp. Trupper, som
blifvit förlagda å någon ort eller nyttjas under krigsrörelser, ega icke fordra sådan gärd. C. O. N.